Ja ni..

Det är inte lätt när det är svårt.

Borta.

Hej hopp!
Jag har varit borta litegrann nu ett tag, eller jaa jag är väll fortfarande borta, jag är verkligen det.
Allt är skit nu, jag mår inte alls bra, det är så jobbigt med allt nu.
Jag äter, får ångest, vill spy, vill överträna, hetsäter, har hetssug HELATIDEN. Klämmer på fettet som bara väller över.
Äter fler tabletter än jag ska, byter ut middag mot en burk B&J?!!
Asså, fan det är riktigt jobbigt dehär, varför vill jag bara tjocka i mig helatiden? varför är de så svårt med en liten macka medans jag kan klämma i mig naturgodis som aldrig förr?
Åh vill bara slippa.
Kämpar iaf på, vill våga ringa min behandlare men jag skäms.
Jag är fet.

Idag ska jag iaf på box, det blir underbart, vill ut och springa också, men de borde jag inte.
Men jag som köpt ett vattenbälte och en ny fleace, och ett par dubbar så att man inte halkar, men somsagt, borde inte.
Men jag kanske ska?
Äh nu ska jag sluta tjata här.

Det var någon som undrade vad för musli jag äter, jag äter Axa multicrusch med äpple och mandel :)
Men nu har jag även börjat äta Icas crunchy med yoghurtflakes:P

Puss och kram!

Idag är det alla hjärtans dag.

Och jag mår inte alls bra idag, jag mår jättedåligt. Jag vill inte just nu.
Jag orkar inte kämpa just nu. Orkade inte äta frukost imorse, ville inte men jag gjorde det.
Det spelar ingen roll hur jag känner och vad jag vill, för jag tänker ändå äta, tänker inte lägga ner mer av mitt liv på att inte äta.
Så jag har ätit frukost, och jag tänker äta rätt mycket mer idag med, även fast att jag småhetsade igår :/
Åh jag som hade klarat mig från det en vecka :(
Och idag är det alla hjärtans dag, får man godis då? som jag kommer trycka i mig?:(

Nej nu ska jag fan måla istället för att deppa. Måla det är skönt när man har ångest, bara kladda lite lixom.
Puss.!

Mående, är det egentligen viktigt?

Folk undrar helatiden varför jag är så sur och varför jag inte kan säga vad det är, men om jag inte vet själv då? om jag inte vet varför det är dåligt, att det bara är dåligt?
Måste de vara bra helatiden? Och måste man kunna prata om det och berätta om det som gör att man mår såhär dåligt?
Jag mår dåligt, men folk tror att de blir bättre av att äta, ibland tror jag det med, ibland blir jag glad av att äta, ibland ledsen, ibland sugen och ibland full av ångest och ibland stolt.
Men när ska dendär riktiga lyckan infinna sig? den riktiga lyckan menar jag med att man äter de man vill ha, man mår bra med hur man ser ut, man vågar göra spontana saker, man slipper tänka på mat och planera helatiden.
När kommer den? dom säger att går man upp i vikt så försvinner massa mat och ångest tankar men nää? de har jag inte märkt av iaf.
Och jag äter! jag äter trots den feta ångesten som kryper runt under mitt skinn, som bränner under huden, den feta ångesten som skäller på mig för att jag var tvungen att avbryta träningen igår för att mina ben inte orkade bära mig och TROTS denna feta ångest ställer jag mig och lagar tacos klockan tio på kvällen, och jag äter, inte lite heller och mycket såsigt ska det vara.
Och så mjuka mackor på det, gärna ett par om dagen.
Men var är lyckan då? lyckan som kommer med att man äter?
Dendär lyckan jag brukar hitta nånstans mitt i godispåsen? den lyckan som kommer med allt godis jag proppar i mig, stannar en stund och sen kommer dess avbytare, ångesten.
Ångesten orkar jag inte bry mig så mycket om längre, eller asså den är ju alltid där men jag äter ändå, oftast. Jag är lixom så förbannad på skiten, jag vill bort!
Idag har hela dagen gått åt till att deppa i soffan, anledningen till det då?
Joo det är Onsdag, på Onsdagar brukar jag äta naturgodis till kvällis, bara lite grann, lite brukar jag våga.
Men idag, jag känner mig inte ens värd maten jag stoppar i mig, jag är inte värd nån mat.
Och absolut inte naturgodis, naturgodiset är elakt, det kommer få mig att hetsa.
Så tänker jag, och om jag tänker så kommer det säkert ske, men kanske ska man vara på den säkra sidan och skita i naturgodiset? rymma undan från alla rädslor, det brukar jag vara bra på iaf.
Men jag vill ju ha naturgodis och varför förtjänar inte jag det då?
Mjaa som ni märker kanske jag inte är aspossitiv just nu, men jag äter iaf och jag lever än.
Så att ni vet.
Puss.

ääääh fyfan jävla dum fan!

Nu är jag ledsen, riktigt ledsen, ledsen på denhär jävla cpsjukdomen.
Jag vill kunna gå och fika med nån vän idag bara sådär, umgås lite, äta en bakelse och lixom bara skratta och vara glad.
Men nu är de inte så, jag kommer sitta ensam hemma idag igen som alla andra dagar.
Och ha ångest, ångest för att jag hetsade igår IGEN!
Och jag som varit så jävla noga med att följa mina mål för att slippa hetsa, hur fan ska man göra?:(
Jag hetsar ju ändå!

Igår åt jag de som finns på bild här under, sen fyllde jag på med mer naturgodis, sen tog jag några bitar choklad, och en kitkat och så lite salta pinnar.
VAFAN!???!!!

Låt mig slippa :(
Jag hatar att hetsa, jag hatar att inte ha nåt liv, jag hatar att de enda jag ska göra idag och hela helgen är att äta, tänka på mat, äta, hetsa säkert, dränka mig i ångest och träna, och vara helt ensam.
Kul va?

Bajs, vill inte äta mer nu, jag växer och blir stor som ett hus, jag är stor som ett hus.
Hejdå från en fet ko.

Okeeej.

Nu har jag hunnit duscha, smörja in kroppen med lotion, är torr som en brödsmula sen utomlandsresan.
Så har jag hunnit prata med mamma, haft fet ångest, asså ångest över hur fet jag blir och hur jag växer varenda dag men bara fortsätter äta, finns de ingen botten eller?
Jag skulle egentligen varit hos min vän för ett himla bra tag sen. Men, jag ville inte åka just när jag hade som mest ångest, så nu försöker jag lugna mig så snabbt jag kan.

Man är inte fet om man har kläder som det står XS i, man är extra liten det är vad de betyder.
Så jag kan inte vara enorm iaf.
Jag skippade att ta jeans, vågar inte se om de är för små, det blev leggins istället.
Sandra ska äta nu! för annars kommer Sandra att förbjuda sig att åka iväg, hon åker ingenstans fören hon ätit lunch!

Jag vill inte börja dagvård, känns som att jag redan är för fet.
Men det går inte att vara för fet, eller vad är för fet?
Jag får panik när jag ser mig i spegeln, jag vill inte se, det är inte jag.
Jag har faktiskt blivit det.
Fet.


Vad har gud emot mig?:(

Jag som varit så bra igår, så bra med maten, jag som hade ätit både stor lunch och stor middag.
Sen tänkte jag att jag var värd att äta nåt gott visst!
Så jag tog fram en liten kladdkaka jag hade i frysen, de var ju så länge sen, men så ville jag ha lite glass till och jag hade en halv burk B&J's i frysen så jag tog de till.
Sen efter det var jag proppmätt men Nej ändå tog jag 1 kitkat, sen en halv Brejk, sen ganska många lösa bitar choklad, sen en halv påse chips och sen spydde jag, JAG GJORDE DE INTE MED FLIT! det kom upp, jag stoppade inga fingrar i halsen! MEN, jag ville sluta äta redan efter kladdkakan, men jag KUNDE INTE!
Det känndes som ett tvång i mig, jag satt och bokstavligt talat tvingade i mig chokladen, och jag hade så ont i magen, jag sade till mamma hur ont jag hade och hur jobbigt jag tyckte de var, hon försökte hjälpa så¨gott hon kunde men då gick jag iväg och smygåt godis istället.

Spydde mitt i natten också.
Asså, folk säger att det är vanligt att man hetsäter för att kroppen inte får mat, men jag hade ju ätit bra under ett par dagar, ska de inte sluta med sånthär då? jag är så ledsen, känns som världens jävla nederlag och fyfan vad jag skäms! jag skäms somfan, ofta man inte kan sluta äta när man vill och när man är mätt?:S

Ush.
Idag har jag inte vågat äta ännu, jag vågar inte, jag mår illa.
Har tränat somfan också, hemmaträning med min gymstick, Abcircle och plankan och så 30 min skidor.
Jag vill träna mer, måste träna mer!

Och så ska jag göra nåt jag varit så nervös för hela veckan, idag ska jag träffa en vän, och vi ska ut!
Bland folk, när jag är såhär jävla fet?!!:O
Och vi ska äta middag tillsammans också, men jag har sett så mycket fram emot dehär så jag vill eller ska inte ställa in!

Så nu hörs vi nog inte mer idag.
Hoppas ni får en bra dag!
Puss och kram!

Nämen nu!

Som alla säger, hur jävla mycket mer vill jag slösa bort av mitt liv på dehär?:/
Jag är så förbannat trött på den här jävla sjukdomen nu! ut ur mitt fakkin liv va!!!!
Jag vaknade imorse och hade redan planerat att jag skulle inte äta fören middagen och att jag skulle träna, men nej!
Jag gjorde orning en mjuk macka med smör och ost och paprika såfort jag kände att jag vågade, och bara åt den! sen ville jag ut på promenad men nej de struntade jag i, låg kvar i soffan istället!
Sen tänkte jag skippa lunchen, men syster skulle äta så jag ville också äta! hon åt fyra rostade med ost och ett äpple, jag var inte lika bra men en skål yoghurt med musli åt jag iaf.
Sen ville jag träna igen, men också denna gång gjorde jag annat för att slippa.
Jag vill verkligen ta mig ur denhär onda spiralen, jag vill bli frisk! jag vill få leva! jag förtjänar att få leva!
Tack Minna för att du säger åt mig att jag får, för det behövs just nu, att få den där tillåtelsen, det låter konstigt och det ska inte behöva vara så att nån ska säga till en att man får äta, men det gör de så mycket lättare just nu, så tack!<3

Middag var det också va?
Vet inte vad jag vill ha, är inte sugen på nåt men nåt måste jag väll ta ändå.
Återkommer senare med lite svar på frågor.
Tack för att ni finns, nu tänker jag kämpa.

Stukade fingar och jävla massa hets och så.

Hej alla mina underbara! tack för era fina ord och kommentarer över det jag skrivit till mina föräldrar!
Jag ska skriva ut det nu, och lägga på mammas och pappas säng till imorgon när jag åker till Alex.
För det jag gör nu är ohållbart.

Mår apa, jag mår inte alls bra,
Jag vet inte vad som händer, tycker att det är så jävla jobbigt med mat, asså jag är rädd för mat, för ALL mat!
Jag är rädd för en liten sked med majs tom. eller lite gröt, eller ett halvt äpple.
Men godis, och sånt onyttigt, det går att äta.
Men jag tror inte att jag äter de för att jag vill egentligen, egentligen äter jag det nog för att dels är jag skithungrig (säger alla åt mig iaf) och så inbillar jag mig att godis är gott! jag märkte igår när jag var i godisaffären för att köpa godis igen, jag ville inte ens ha? ändå köpte jag? varför?
Jag försöker också helatiden att få medhåll, jag säger saker som: mamma visst borde jag ta lite choklad nu när jag tränat? återhämtning lixom. Jag vill få höra att jag är värd dedär godiset.
Som jag inte gillar, eller choklad tror jag att jag gillar faktiskt på riktigt, och ostbågar.
Men jag slutar inte äta när JAG vill, jag äter vidare trots att jag är supermätt och INTE VILL HA MER, då äter jag för att straffa mig själv, för att bedöva, för att få bort ångesten.
Försöker att äta bort ångesten.
Klart jag ska ha godis om jag vill ha, men om jag äter de för att de känns som ett tvång?
Varför kan jag inte våga äta mat istället? snälla gud jag ber dig.
Jaa jag är så desperat att jag ber till gud här, vill så gärna våga.
Jag ska även skriva ut dehär och ge de till mamma och pappa, och eftersom att dom snart kommer läsa dehär så vill jag säga:
Det hjälper inte hur mycket ni tjatar eller hur mycket ni säger att det inte är farligt med mat, och om ni kommer med förslag. för jag är så trött, så trött i huvet, så trött och ledsen på dehär.
Jag vill ju kunna äta mat mamma och pappa! jag vill ju vara sugen på mat, jag vill ju kunna! men vad gör man när det är läskigare med en halv banan än en choklad?
Jag vet att ni så himla gärna vill förstå hur jag har det och hur jag känner, jag vill så gärna prata med er! men jag vet inte vad jag ska säga, jag vet ju knappt hälften av alla gånger om det är jag eller "den andra" som är i mitt huve.
Och mamma, jag gillar inte när du säger att jag inte ska äta godis om jag ska få ångest sen, jag går med ständig ångest, jag får ångest av ett glas pepsimax vissa dagar, av en tugga äpple andra dagar.
Så när du säger att jag inte borde äta godis, då blir de lixom helt fel.
Känner mig helt inte värd någonting, känns som att du tycker jag är fet då. att jag borde banta.
Det är sånt som kommer i mitt huve, jag skäms för att äta här hemma!
Vet du, efter att jag ätit nötterna och chokladen igår ju, jag försökte somna för att mitt sug, och min ångest och mina tvångstankar var så starka att det bara rev i mig! jag tänkte på allt som var fett som jag ville ha i mig! smööör. bröd, salt, chips, läsk, jaa vafan allt som var onyttigt ville jag bara trycka i mig.
Ni kan inte förstå, eftersom att ni inte har en ätstörning, ni kan inte förstå hur starkt suget kan bli, och jag förväntar mig inte det heller men ni kanske kan förstå lite mer om jag skriver ut de till er?
Iaf så när jag får sånthär sug, då känns de verkligen som att jag kommer dö om jag inte får det jag vill ha, fast samtidigt känns det som att jag vill dö för att jag inte kan sluta äta sånt skit.
Asså jag bedövar ångesten med mer ätande, jag vill må dåligt, men det är inte JAG dessa gånger, det är den andra delen i mitt huve, jag går bara som ett tåg på räls och bara matar in! trots att jag är sjukt mätt och mår illa vissa gånger, det går inte att stoppa!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, och det kommer inte gå att ni säger åt mig att inte äta mer, för då kommer andra tankar om att jag är för fet, så vilket fall så blir det fel.
Hur ska jag göra? jag vill verkligen ha hjälp men jag vet inte hur det ska bli bra.
Jag skäms somfan, jag skäms varje dag för att jag dragit på mig denhär skiten.
Förlåt., det var inte meningen men nu är de såhär och jag vill att ni ska veta att jag skulle så gärna vilja att ni skulle slippa! jag vill inte vara ivägen mer! jag vill inte vara rädd att vara hemma, för hemma vågar jag inte äta och jag vågar inte få ångest för jag vill inte att ni ska lida mer..
Igår, då stod jag i köket och pressade in digestive med massa smör på! mamma jag vågade inte säga till dig, för du skulle bara säga åt mig att sluta,. och då skulle de bara blivit ännu värre duvet.

Och mamma, det jag lever för just nu, som jag verkligen gillar, jag gillar verkligen det, jag gillar att träna! det är inget tvång! det är det jag lever för, jag går och lägger mig på kvällen och tänker på när jag ska få träna nästa gång, så snälla ta de inte ifrån mig igen, och jag älskar att träna tillsammans med dig också.
Torsdagar ser jag fram emot redan på Torsdagskvällen, när jag ska få träna med mamma igen.
Puss och kram.


Ja de va lite babbel igen, kändes att de behövdes spottas ur mig! och nu ska jag skriva ut detta och ge till mamma och pappa, när jag åker imorgon för att vara valpvakt, hihi så söta små valpar jag ska vakta:)
Så ska jag träna imorgon med, de blir dans och cirkelträning, jag vet att jag inte borde träna så mycket men de är de ända som får mig att må bra just nu så.

Har dock stukat tre fingrar idag när jag drog en vurpa på skidorna. haha.
Men de ska nog bli bra, ska även få bli "lådsas pt" till syster, haha och hjälpa henne lite i gymmet, man kan ju endel efter att ha varit där i 5 år nu :P

Men fy vad jag babblar massa strunt :S nu måste jag börja fixa en fotobok om resan till mamma och pappa!
Puss, tack för att ni finns.


Till mamma och pappa

Inte för att dom läser min blogg men jag vill ändå säga dehär till dom, jag har så mycket jag vill prata om och så mycket tankar och känslor, men varje gång jag försöker prata med dom får jag iprincip fram: mamma och pappa jag vill prata, äh det var inget.. så låter våra konversationer lite ungefär.
Så nu ska jag skriva lite vad jag funderat över under natten som jag gärna skulle vilja säga till mamma och pappa men som inte kommer ur min mun lixom, ni behöver inte läsa, för dethär är MINA KÄNSLOR, mina känslor jag så gärna vill att min mamma och pappa ska kunna ta del av.
Okej.
Mamma och pappa, jag har en inneboende i mitt huvud, en som är starkare än den riktiga jag, jag vill vara den riktiga jag, den gamla jag med tråkig humor som skrattade och var glad och käkade ostbågar typ jämt.
Som bara kunde äta och sen äta lite mer, och ändå skratta och vara glad och sova på natten.
Vill så gärna prata med er om vad som pågår innuti mig hela dagarna, varje dag är en kamp att ta sig igenom, helatiden slits jag mellan två sidor, en sida som säger att jag är värdelös, egoistisk(som jag ofta får höra) och fet.
Den andra sidan säger att jag inte alls är nåt av detdär och att jag behöver maten, och att det visst finns mat jag gillar.
Jag har ingen balans alls just nu, jag bara försöker överleva, och det tär som fan på mig, och jag vill egentligen att ni ska veta att de är såhär jag mår, men det känns som att ni tror att jag mår bättre än såhär, för att jag klarar att äta mer nu och så.
Men egentligen är det tvärt om, jag mår sämre, jag vaknar kallsvettig om nätterna, gråter, vill trycka i mig, vill spy, vill ta massa tabletter och bli luddig i huvet, för att slippa.
Det är såhär jag känner, jag kan inte ändra på det.
På semestern, det var de bästa och de jobbigaste på länge, det var så kul att bara kunna umgås med familjen, och att bara vara sandra och syster, och sandra och pappa, och sandra och mamma.
Men tro mig, varenda liten tugga av frukt till och med sved, men jag ville inte vara elak och otacksam och jag ville att ni skulle tro att jag var bra nu, jag är rätt bra på att visa de har jag fått höra.
Men sanningen är den att jag måste kämpa som ett djur för att få i mig ens nåt,
Och nu har jag kommit in på dagvården, men jag känner mig inte alls redo Mamma, men du vill att jag ska gå där och du sätter sån press på mig när du säger så, men jag ska gå där, men de är nog inte för min skull mamma som jag skulle vilja, det är nog mer för min familj.

Jag skäms också, när jag sitter hemma och äter godis men så är jag rädd för en brödbit, vet ni hur det känns att skämmas för sin egen familj?
Det är en av de jobbigaste känslorna, jag äter godis, jag är anorektiker, men ändå äter jag det för att döva, döva ångesten och späda på den, ibland verkar det som att jag vill må dåligt.
Och ibland får jag mina infall och tänker att vafan jag är värd att äta det jag vill! och så skyndar jag mig att äta det, sen kommer ångesten, och jag har ingen att prata med, för jag vill att ni ska tro att jag mår bra nu!
Jag vill må bra! jag vill att alla ska må bra! det är en till sak som är jävla jobbig för mig, jag mår skitdåligt när min familj och vänner mår dåligt, vill att alla runt mig ska må bra, skit i mig ni ska må bra!
Jag har mist mina vänner, jag har inga som vill vara med mig nu längre för att jag bara fokuserar på mat och skit, men säg vad jag ska göra? det är inte så lätt att komma ur, det är inte så lätt som ni verkar tro!
Jag försöker somsagt varje dag, jag kämpar och gråter och river och sliter.
Men jag mår inte bra! det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill säga och så mycket jag vill äta men jag vågar inte!
Jag vill ha de som när man var liten, åkte iväg med husbilen på camping, åt glass, grillade kött, åt en hel burk med beasås för att de var gott, men nu kan jag inte äta sånt jag gillar längre, jag är inte ens värd det.
Jag kanske blivit normalviktig nu, men normal det är jag inte, dom säger att ångesten och pratet i huvet ska försvinna när jag börjar äta mer, men hur fet ska jag behöva bli? hur mycket ska jag behöva äta egentligen?
Åh mamma och pappa, jag önskar att ni kunde få ta del lite av mina tankar, men jag är för rädd.
Älskar er.
Somsagt. lite ordspya sådär bara.