Mående, är det egentligen viktigt?

Folk undrar helatiden varför jag är så sur och varför jag inte kan säga vad det är, men om jag inte vet själv då? om jag inte vet varför det är dåligt, att det bara är dåligt?
Måste de vara bra helatiden? Och måste man kunna prata om det och berätta om det som gör att man mår såhär dåligt?
Jag mår dåligt, men folk tror att de blir bättre av att äta, ibland tror jag det med, ibland blir jag glad av att äta, ibland ledsen, ibland sugen och ibland full av ångest och ibland stolt.
Men när ska dendär riktiga lyckan infinna sig? den riktiga lyckan menar jag med att man äter de man vill ha, man mår bra med hur man ser ut, man vågar göra spontana saker, man slipper tänka på mat och planera helatiden.
När kommer den? dom säger att går man upp i vikt så försvinner massa mat och ångest tankar men nää? de har jag inte märkt av iaf.
Och jag äter! jag äter trots den feta ångesten som kryper runt under mitt skinn, som bränner under huden, den feta ångesten som skäller på mig för att jag var tvungen att avbryta träningen igår för att mina ben inte orkade bära mig och TROTS denna feta ångest ställer jag mig och lagar tacos klockan tio på kvällen, och jag äter, inte lite heller och mycket såsigt ska det vara.
Och så mjuka mackor på det, gärna ett par om dagen.
Men var är lyckan då? lyckan som kommer med att man äter?
Dendär lyckan jag brukar hitta nånstans mitt i godispåsen? den lyckan som kommer med allt godis jag proppar i mig, stannar en stund och sen kommer dess avbytare, ångesten.
Ångesten orkar jag inte bry mig så mycket om längre, eller asså den är ju alltid där men jag äter ändå, oftast. Jag är lixom så förbannad på skiten, jag vill bort!
Idag har hela dagen gått åt till att deppa i soffan, anledningen till det då?
Joo det är Onsdag, på Onsdagar brukar jag äta naturgodis till kvällis, bara lite grann, lite brukar jag våga.
Men idag, jag känner mig inte ens värd maten jag stoppar i mig, jag är inte värd nån mat.
Och absolut inte naturgodis, naturgodiset är elakt, det kommer få mig att hetsa.
Så tänker jag, och om jag tänker så kommer det säkert ske, men kanske ska man vara på den säkra sidan och skita i naturgodiset? rymma undan från alla rädslor, det brukar jag vara bra på iaf.
Men jag vill ju ha naturgodis och varför förtjänar inte jag det då?
Mjaa som ni märker kanske jag inte är aspossitiv just nu, men jag äter iaf och jag lever än.
Så att ni vet.
Puss.

Kommentarer
Postat av: Michelle

Det ligger något i det du säger, hemskt men sant. Dock inte värt att sluta kämpa :) Vi vet att det är bättre nu än innan och någon dag ska vi må bra det vet jag. Du är värd det och det är jag med

Kämpa bara finis<3

sv: Jo lite samma här, kaos i vardagen gör det lite jobbigt och jag försöker låta possitiv fasst än att det inte alltid känns så bra. Men det är ju så, bara ta en dag i taget och inte titta bak för det som var igår kan man inte ändra på ändå :) Och du är värd det bästa gumman, glömm inte det :)

Pussar och kramar<3

2011-02-02 @ 16:25:11
URL: http://weightfull.blogg.se/
Postat av: Therese

Känner igen mig i det du säger.

Kämpa på!

2011-02-02 @ 17:57:01
URL: http://tyrannosaurustex.blogg.se/
Postat av: johanna

jag förstår hur du känner och jag hatar att du mår så jävla dåligt men Sandra ge inte upp.. Någon gång kommer den där lyckan som alla är livrädda över aldrig ska infinna sig men någon dag kommer den. Det är jag absolut övertygad om, det handlar bara om att stå ut och fortsätta kämpa. <33

2011-02-02 @ 18:19:18
URL: http://brunnbergjohanna.blogg.se/
Postat av: Therese

Absolut! :)

2011-02-02 @ 18:30:05
URL: http://tyrannosaurustex.blogg.se/
Postat av: Marie

Det tar ganska lång tid innan kroppen vågar tro på att den ska få mat om några timmar igen och sedan igen och igen - så ge inte upp! Och är man underviktig så har ju kroppen en del att ta ige, tankarna på mat kommer (tyvärr) inte att försvinna för att man äter normalt några veckor - men det blir bättre! Sen är det ju viktigt att man verkligen äter tillrckligt, har man ständigt lite för små portioner så kommer kroppen inte att bli nöjd. Men fortsätt kämpa, du är modig!

2011-02-02 @ 18:49:42
URL: http://nissetroll.blogspot.com
Postat av: Lillfia

Hej!

Snälla snälla, kan du ta bort kommentaren ovan - den från Marie? Det var jag som skrev den och det var inte meningen att råka skriva ut namn och bloggadress, det gick av bara farten. Jag försöker lämna ätstörningarna bakom mig och vill inte ha sådana kommentarer i min blogg och inte att den där kommentaren ska kunna komma upp om man googlar på min bloggadress. Snälla?

2011-02-02 @ 18:52:15
Postat av: danni. blåmärken i mitt huvud.

det är viktigt att må bra hur som helst.

2011-02-02 @ 21:58:04
URL: http://expectopatronum.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback