Stukade fingar och jävla massa hets och så.
Jag ska skriva ut det nu, och lägga på mammas och pappas säng till imorgon när jag åker till Alex.
För det jag gör nu är ohållbart.
Mår apa, jag mår inte alls bra,
Jag vet inte vad som händer, tycker att det är så jävla jobbigt med mat, asså jag är rädd för mat, för ALL mat!
Jag är rädd för en liten sked med majs tom. eller lite gröt, eller ett halvt äpple.
Men godis, och sånt onyttigt, det går att äta.
Men jag tror inte att jag äter de för att jag vill egentligen, egentligen äter jag det nog för att dels är jag skithungrig (säger alla åt mig iaf) och så inbillar jag mig att godis är gott! jag märkte igår när jag var i godisaffären för att köpa godis igen, jag ville inte ens ha? ändå köpte jag? varför?
Jag försöker också helatiden att få medhåll, jag säger saker som: mamma visst borde jag ta lite choklad nu när jag tränat? återhämtning lixom. Jag vill få höra att jag är värd dedär godiset.
Som jag inte gillar, eller choklad tror jag att jag gillar faktiskt på riktigt, och ostbågar.
Men jag slutar inte äta när JAG vill, jag äter vidare trots att jag är supermätt och INTE VILL HA MER, då äter jag för att straffa mig själv, för att bedöva, för att få bort ångesten.
Försöker att äta bort ångesten.
Klart jag ska ha godis om jag vill ha, men om jag äter de för att de känns som ett tvång?
Varför kan jag inte våga äta mat istället? snälla gud jag ber dig.
Jaa jag är så desperat att jag ber till gud här, vill så gärna våga.
Jag ska även skriva ut dehär och ge de till mamma och pappa, och eftersom att dom snart kommer läsa dehär så vill jag säga:
Det hjälper inte hur mycket ni tjatar eller hur mycket ni säger att det inte är farligt med mat, och om ni kommer med förslag. för jag är så trött, så trött i huvet, så trött och ledsen på dehär.
Jag vill ju kunna äta mat mamma och pappa! jag vill ju vara sugen på mat, jag vill ju kunna! men vad gör man när det är läskigare med en halv banan än en choklad?
Jag vet att ni så himla gärna vill förstå hur jag har det och hur jag känner, jag vill så gärna prata med er! men jag vet inte vad jag ska säga, jag vet ju knappt hälften av alla gånger om det är jag eller "den andra" som är i mitt huve.
Och mamma, jag gillar inte när du säger att jag inte ska äta godis om jag ska få ångest sen, jag går med ständig ångest, jag får ångest av ett glas pepsimax vissa dagar, av en tugga äpple andra dagar.
Så när du säger att jag inte borde äta godis, då blir de lixom helt fel.
Känner mig helt inte värd någonting, känns som att du tycker jag är fet då. att jag borde banta.
Det är sånt som kommer i mitt huve, jag skäms för att äta här hemma!
Vet du, efter att jag ätit nötterna och chokladen igår ju, jag försökte somna för att mitt sug, och min ångest och mina tvångstankar var så starka att det bara rev i mig! jag tänkte på allt som var fett som jag ville ha i mig! smööör. bröd, salt, chips, läsk, jaa vafan allt som var onyttigt ville jag bara trycka i mig.
Ni kan inte förstå, eftersom att ni inte har en ätstörning, ni kan inte förstå hur starkt suget kan bli, och jag förväntar mig inte det heller men ni kanske kan förstå lite mer om jag skriver ut de till er?
Iaf så när jag får sånthär sug, då känns de verkligen som att jag kommer dö om jag inte får det jag vill ha, fast samtidigt känns det som att jag vill dö för att jag inte kan sluta äta sånt skit.
Asså jag bedövar ångesten med mer ätande, jag vill må dåligt, men det är inte JAG dessa gånger, det är den andra delen i mitt huve, jag går bara som ett tåg på räls och bara matar in! trots att jag är sjukt mätt och mår illa vissa gånger, det går inte att stoppa!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, och det kommer inte gå att ni säger åt mig att inte äta mer, för då kommer andra tankar om att jag är för fet, så vilket fall så blir det fel.
Hur ska jag göra? jag vill verkligen ha hjälp men jag vet inte hur det ska bli bra.
Jag skäms somfan, jag skäms varje dag för att jag dragit på mig denhär skiten.
Förlåt., det var inte meningen men nu är de såhär och jag vill att ni ska veta att jag skulle så gärna vilja att ni skulle slippa! jag vill inte vara ivägen mer! jag vill inte vara rädd att vara hemma, för hemma vågar jag inte äta och jag vågar inte få ångest för jag vill inte att ni ska lida mer..
Igår, då stod jag i köket och pressade in digestive med massa smör på! mamma jag vågade inte säga till dig, för du skulle bara säga åt mig att sluta,. och då skulle de bara blivit ännu värre duvet.
Och mamma, det jag lever för just nu, som jag verkligen gillar, jag gillar verkligen det, jag gillar att träna! det är inget tvång! det är det jag lever för, jag går och lägger mig på kvällen och tänker på när jag ska få träna nästa gång, så snälla ta de inte ifrån mig igen, och jag älskar att träna tillsammans med dig också.
Torsdagar ser jag fram emot redan på Torsdagskvällen, när jag ska få träna med mamma igen.
Puss och kram.
Ja de va lite babbel igen, kändes att de behövdes spottas ur mig! och nu ska jag skriva ut detta och ge till mamma och pappa, när jag åker imorgon för att vara valpvakt, hihi så söta små valpar jag ska vakta:)
Så ska jag träna imorgon med, de blir dans och cirkelträning, jag vet att jag inte borde träna så mycket men de är de ända som får mig att må bra just nu så.
Har dock stukat tre fingrar idag när jag drog en vurpa på skidorna. haha.
Men de ska nog bli bra, ska även få bli "lådsas pt" till syster, haha och hjälpa henne lite i gymmet, man kan ju endel efter att ha varit där i 5 år nu :P
Men fy vad jag babblar massa strunt :S nu måste jag börja fixa en fotobok om resan till mamma och pappa!
Puss, tack för att ni finns.
sv:du kan, du har gjort det förr.
du måste bara börja. det går inte att skjuta på det.
sätt dig md alex och be honom trösta dig under tiden. men ner ska det. SKITJOBBIGT, men jag vet att du klarar det.<333333
Tycker det är helt rätt och modigt att ge detta till dina föräldrar. Du är stark gumman.
Hur känner du inför dagvården?
Miljoner pussar och kramar underbara <3
sv:<3
Jag förstår att det måste kännas som en lättnad och förhoppningsvis kommer de att förstå allt lite bättre hur du känner och så :D
Förstår hur du känner verkligen. nej vi har inte pratat om dagvård men kanske måltidsstöd och jag känner xakt så som du känner..vissa dagar är jag 100 på att jag vill andra dagar känner jag mig feg och vågar inte :P men de börjar v 9 isåfall så har en stund på mig xD haha :)
Men jag tror det kommer bli toppen för dig verkligen. du kommer klara det galant!
Hur går det med fingrarna dina vännen?
Puss söt <3
Joo jag förstår hur du menar men jag tror verkligen de kommer ta de på rätt sätt. Håller tummarna för dig <3
Jag tycker de e otroligt sknt att prata med dig också ska du veta sötis <3 Du förstår mig så bra :D
Jaaa absolut, nu har vi inte tid att fega mera. Nu vill jag också mer än ngonsin..men de e jobbigt med den känslan jag har nu, det hindrar mig från att våga.. vill bara träna just nu o inte känna mig så lat...
Jaaa de va verkligen tur att du inte bröt dem :O de kan inte vara skönt. Gör de mkt ont??
Pussis
Som sagt, du är inte den första jag tycker gör rätt i att skriva istället för att prata om såna här allvarliga saker. En ätstörning är en manipulerande sjukdom, alla med det lär sig snabbt att ljuga i pressade situationer. Tror att du också känner igen dig? I alla fall, därför kan det vara bättre att skriva, när man pratar kan det bli och man kan ljuga om det blir för jobbiga frågor.
Bröd är ju jättebra, modigt, precis som man behöver för att besegra äs. Och det vill vi ju att du gör. Att vi gör.
Inge bröd igår. Men knaprat på kexchoklad idag, så det kanske väger upp? :S
Du är så söt som pysslar och trixar och fixar med massa saker. Kreativ brukar det nog kallas :)
Varit på Humlegården, ät-enheten alltså. Blandat. Ska i alla fall byta ut min favvo/hat-medicin. Den funkar - om jag tar 35 istället för 12 (som är ordinerat) så kanske kan trappa ner med theralen.
hur tycker du att dina tabletter fungerar?
kramar
Jättebra att du ska skriva ut det och ge det till dina föräldrar, för ibland kan man bara inte få ut orden från munnen, så då är talspråket det bästa.
Det är sjukt svårt, men jag vet att du fixar det. Du fixar att äta normala portioner med mat istället för att vräka i dig godis(som du då inte ens vill ha) och om du har ätit rätt mängd mat kommer nog suget att minska efter sötsaker.
Puss<3
Du är modig och stark. Ge inte upp.
Kramar
Det här var väldigt jobbigt att läsa för jag känner igen mig.. allt för väl.
Men Sandra vi ska bli friska!
Vi ska inte uveckla massa annat och bli ännu sjukare.
Vi får inte fastna nu, åh jag vill ju så gärna ta mig upp. Att allt ska vara så förbannat jobbigt hur man än beter sig. Men Sandra vet du vad jag tänker när jag sitter där i skolan med mellanmålet och inte vill äta det..
"Livet är bara en gång. Du kan aldrig ångra det du aldrig gjorde" och då minns jag alla mina drömmar och mål i livet.. och jag tänker på allt jag kommer gå miste om om jag följer anorexin.
Och åker melliset ner!
Det är MAT Sandra. MAT är BRA och MAT är våran medicin! Maten tog inte död på oss innan i livet ju!
Maten var god och vi längtade efter den D;
...visst ska det bli så igen?
Puss<3
Jag vet att det kommer kännas bättre när de vet <3
sv:Klart att jag tror på dig :) Och det var en väldigt bra idé tycker jag! Nu jävlar kör vi, är så sjukt trött på att inte få leva och inte få leva själv i mitt huvud
Pussar och Kramar i massor<3
kan inte dina föräldrar få någon slags hjälp i hur dom ska stötta dig? skicka dom hit: feast-ed.org, finns massa bra (vettig, enligt senaste forskningen osv) info där, det är på engelska men det är det värt..finns ingen lika bra sida på svenska. kram.
Jag hoppas verkligen att det hjälper er/dig. Du har ju tufft nog ändå, men om dom förstår lite mer, får du kanske lite mer stöd, vilket är bra.
OCH NEEEEEEEEEJ. Jag, OM NÅGON, vet att du ALDRIG ska börja ta fler än du får. Gör det aldrig, det förstör framtiden för dig, även om det blir lättare nu.
Du har rätt, det hjälper mycket. Det är nog mer hållbårt än så som det är nu. Särskilt att ta bort Theralen är bra. Tar ju 3ggr så mycket som jag får.
Vi är bäst, Kitkat och Kexchoklad!
Morgondagens utmaning blir et mellanmål igen. Har du några planer, till Alex sa du va?
kramar
kramar
bra att sätta ord på hur du känner och hur det blir för dig. och modigt att låta dem läsa! det är bra att du skriver hur du känner o tänker när de säger saker, som tex när din mamma säger att du ska låta bli att äta godis, så behöver hon få veta hur det blir i ditt huvud då. så kanske ni kan undvika att det blir fel.
sandra, det var ju inte alls länge sen jag var livrädd för mat, bara några veckor. nu har jag vant mig. ibland är det såklart svårare, men genom att äta varje dag så kom jag över den där värsta spärren. men jag behövde ju väldigt mycket stöd. ville bara säga att jag vet att det går! även om jag fattar att det inte känns så just nu.
sv:Kan lova att det kommer kännas bra när de vet :D har vart där, var så nervös och rädd när jag berättade att jag kissade nästan på mig, hehe ja väldigt intressant jag vet xD
Så ska det låta gumman! :D
Massor med kramar och pussar vännen <3
Jättebra att du skriver ner hur du känner och låter dina föräldrar läsa det.
Det enorma suget du känner beror på kroppens näringsbrist. Kroppen (inkl. hjärnan) behöver kolhydrater, proteiner och fett för att fungera. Fett låter äckligt, men kroppen behöver det också.
Nu använder du träningen för att lindra din ångest. Med tiden måste du hitta andra redskap till detta.
Jag lider verkligen med dig att du mår så kasst. Hur tycker du att dina föräldrar skulle kunna hjälpa dig på bästa sätt? /Kram
Kämpa på tjejen! (ramlar in här då & då)
ett litet tips; ändra din text (som nu är vit) till en mörkare färg t ex svart. Är halvjobbigt för ögonen att läsa inlägg med mycket text i annars. Just so you know :-)
kramis
sv: De tog det som föräldrar ska :) De blev så glada över att jag fick ur mig vad jag känner och stödjer mig till 100% och hjälper mig med allt även fasst det inte förstår helt :)
Pussar och kramar sötnos <3
sv: Kan det vara så att hjälpen måste komma "utifrån" av proffs? Som förälder upplever man det ofta att det nästan kvittar vad man säger så tolkas det fel. Man blir mest som ett irritationsmoment i dessa lägen. Tror det är svårt att undvika, tyvärr.
Du har sån bra insikt om dina problem, det som gäller är att du skall VÅGA ATT BLI FRISK!!! /Kram
Usch vad jobbigt du har det nu..
(Går det att ändra färgen så man kan läsa inläggen förresten?)