Morsning Korsning

Hej vännen

Det låter så bra, när du säger att du ska ta tag i det här och kämpa för att bli frisk, och jag förstår att det är tufft att stanna kvar i den här skiten. Men det är inte konstigt att du står still och att Idun kommer mörbulta dig i början. Men fortsätt, snälla du, försök hålla i, står du ut i början blir det lite lättare att vara där även om det är lika svårt vad ni gör där. (fattar du vad jag menar, eller svamlar jag så du inte hänger med, jag gör det ibland)



Åh bra tjejen! Vitt bröd är svååårt. Du är stark som provade. Vågade inte tacos så vi bytte så det blir tacos idag. Scary.. Lite kontrollbortfall så snurrade i mitt huvud rätt rejält.

kramar

Hej :) känner inte dig men vad bra att du kämpar emot :) känner igen det där om att tankarna virvlar med olika röster, det är så fruktansvärt jobbigt. Man får väl helt enkelt stå ut, och jag brukar försöka ignorera den rösten som försöker få mig att göra fel!

Duktig du är som lyssnar till din friska röst du också :)

Kram

Jag har nu under några veckor läst igenom allt du har skrivit på din blogg. Precis när jag hade läst ikapp allt så drog du utomlands en vecka. Men det gjorde du rätt i!

Jag är mamma till en dotter som har ätstörningar och följer lite olika bloggar för att lära mig mer.

Min uppfattning när jag läser din blogg är att du inte vill bli frisk till 100 %. Jag menar inte att vara elak utan jag skulle verkligen vilja att ökar på din vilja till dessa 100 %. Det kommer att ta för lång tid för dig att bli frisk annars. Nu blir det bra att du skall börja på Idun i februari. Är det någon slags dagvård så att du skall vara där hela dagarna? Det är säkert en sådant hjälp du behöver. Du har kommit en bit på matlistan med dess 6 måltider per dag, men du har ändå ganska mycket kvar att jobba på där. Jag förstår att du gillar godis (det gör jag med) och självklart skall du unna dig detta. Men i det är skedet är det inte godiset som kommer att göra dig frisk utan det är maten samt mellanmålen. Försöka lägg all din kraft på att utöka intaget av mat och mellanmål. För att du skall kunna bli frisk måste du äta bättre. När du mår dåligt efter att du har ätit tänkt då att du har gjort det för att du skall bli frisk. Mat = medicin!

Kämpa på med detta tills du skall till Idun så blir inte steget lika stort då. Du kan om du vill, Sandra! /Kram

hej igen. Skickar en kommentar till som du gärna får låta bli att publicera. Vet inte hur man jag får eller vill säga :S Hamnat lite i dödläge här.

Vet egentligen inte hur mycket jag får säga, men ja. Skriver iaf några rader och hoppas på att det gör nytta för dig/er.

Fick en kommentar (anonymt, men den skickades till h20)) som säger bl.a.



"hennes vän har haft det & blir hellre aldrig fri men det faktum att sandra "orkar" umgås med alex men inte ens försöker ta kontakt med sin vän gör att hennes vän inte orkar mer."



Jag är ledsen för er bådas skull, det är alltid tufft när äs kommer med i bilden och förstör och jag vet att den gör det väldigt mycket när den väl gör det.

och du vet var du når mig. som alltid. Och jag dömer dig inte, jag har som princip att altid ställa mig frågande i en knivig sits, men i fall där äs är med finns det ingen med äs som kan döma eller döma ut andra som lever med samma skit. så kort sagt, utefter vad du sagt och vad den anonyma kommentatorn sagt önskar jag som sagt bara att ni talar ut om det här, på riktigt, och utefter det bestämmer hur ni vill göra sen.

lycka till på dig vännen, en kram från mig med förhoppningen att ni löser det på bästa sätt, vad det än blir.

Bra med Idun! Det kommer vara svårt och jävligt i början, men förhoppningsvis stödjande och bra också. Tänk på att tiden går fort! Börja första dagen med att lita på dem och göra som de säger! Jag började alldeles för sent och ångrar mig verkligen att jag inte tog tillvara på hjälpen bättre.

Det finns bara ett sätt att bli frisk, och det är att GÖRA. Du skriver ofta att du vill blir frisk, du vill äta, osv men sen klarar du inte att göra allting. Ingen kritik, jag vet hur svårt det är, och hur lätt det är att fastna i det där läget att man vill men inte vågar göra det som krävs. Därför blir det bra med Idun tror jag! Man behöver ju hjälp, så är det bara.

Kan du börja äta en hel portion gröt imorgon? Du fixar det! Och vet du, det är för lite det också, om det tex ska bli en bra frukost så ska du ha två mackor till. Så gröten blir INTE för mycket, utan för lite. Okej?

Kämpa nu tjejen, du kan!

Hoppas att Idun blir bra för dig, och det är bra att du själv har börjat inse att du inte kan fortsätta.

Satsa allt nu gumman, du fixar det här. Har köpt godis som jag ska mumsa på ikväll, jammie :D

Puss<3

Det är upp till dig att be om hjälpen, väl där kommer dom hjälpa dig, annars får man inte jobba alls på Idun. Både Capio och Idun brukar ha ganska bra människor, så länge man fortfarande går kvar där. Jag är övertygad om att du klarar det. Ge dom en chans, går det inte så ge dig själv mer tid och ta upp det senare igen. Men pressa dig inte för långt. Det är inte meningen att det ska gå fort att bli frisk. Då blir man frisk, stressar ihjäl sig och så är man tillbaka till skiten, som för dig, soppa och ingen frukost.

Vi ska klara det! Bröd åt de sjuka!!

Jo jag förstår. Jag har hamnat i den sitsen, flera gånger. Men jag har haft turen att den viktigaste, och den enda jag hade då, vände sig till mig med sin egen skit, och sen förstod vi båda att dom fyra åren vi delat tidigare hade gjort någon nytta, att det var oförklarligt svårt att veta hur det skulle bli att bygga upp det på nytt. Efter att hon räddat mig, ringde ambulans, när jag tagit en överdos, det räddade mig. På samma sätt som att jag räddat henne undan den hemska karl (den näst värsta dessutom, vilket är tur, för den jag träffade själv var ett avskum) som hon hamnat med. Alla år i samma skola, sen samma klass, sen samma grupp i skolan, sen samma schema i skolan, sen började vi samma gymnasie på samma linje. Vi är uppe i 6,5 år nu.

Samtidigt som jag hade din otur också, vän som drog sig undan för att jag drog mig undan. Och det är lätt att vara efterklokmen jag råder dig att ni sätter er, och säger vad ni tänker, vad nu vill, vad ni behöver. Då kan ni inte säga om två år, när både mår bättre, att ni skyllde på varandra och inte gjorde ert bästa. För äs förtjänar inte att ni förlorar det bästa ni hade innan ni blev sjuka.

Som alltid, vill du skriva mer än jag ska skriva ut så är det bara att mejla eller skicka en kommentar du säger att du inte vill att jag lägger ut. Men det vet du ju redan :) >3

kramar

Sandra är GRYYYM :D

Idag är det lördagsgodis :D var nyss på willys och handlade mina lysmelkar haha :P var du runt i olika affärer?:P vad blev de för något gottigt??

Jag älskar också att gå omkring i olika affärer och bara titta på godis haha:P knäppa mig ^^



Jag har vart och jobbat i ett cafe idag på en friidrottstävling som hölls här idag :D jätteskoj att komma ut och inte bara sitta inne och tänka hela tiden :P

Fast nu är jag helt slut, ikväll blir det bara film tittande för mig haha^^



Pussis

sv:Du har helt rätt och det är synd :( vet inte med dig men jag har blivit ännu känsligare än jag var innan äs oxå :o Ja klart att vi ska klara det! :D

pussar<3

sv: BRA vännen, kämpa på nu, du kan du kan du kan!

jag har mycket i skolan som vanligt, men känner nog att höstdeppen börjar släppa, ser fram emot sommaren! <3

sv: du är :)<3

duktig också!

jag har inte hittat den balansen än, åt det tidigare i veckan och det går helt enkelt inte än. jag har bara hetsat de senaste månaderna och jag vill inte ha det så, försöker hitta någon stabil väg att gå och äta sånt jag är sugen på isåfall. men du har ju inte ätit det på hur länge som helst fast du älskar det, så kör på hårt nu vännen! <33

Bra! Idun är grymt har jag hört!! :)