Viktuppgång
Lite drygt ett kilo upp.
Jag vet ännu inte hur jag ska ta det kilot, jag velar fram och tillbaka helatiden mellan : Sandra det är skitbra ju! ett kilo närmare frisk vikt! medans Ana säger: Men uuuh nu måste du ner mer, förstår du inte hur fet du är och kommer att bli? nu äter du ingenting på jävligt länge okej?
Sen kan jag inte låta bli att räkna på det, att jag hade inte gjort nummer två innan, jag hade druckit en hel del och så hade jag leggins och långärmad tshirt och underkläder på mig, så det var nog inte ett helt kilo.
Hoppas det, ångesten blir lättare om jag får tro det
Får bara inte gå ner nu, ska ju bli frisk ellerhur.
Nu ska jag kämpa för att stanna på denhär vikten varjefall till nästa vägning, inte ner iaf, vet inte om jag vill gå upp heller, det går för jävla snabbt tycker jag.
Eller 1 kilo på 12 dagar? ville ta det lite mer långsamt känner jag, men jag hade ju ätit massor både Söndag och Måndag så det var nog mycket det som låg kvar och skumpade i magen.
Nästa vägning är en Fredag och då kommer jag inte ha ätit så mycket innan eftersom att det har inte varit helg då.
Så hoppas jag inte gått ner då bara för då blir det liv i luckan.
Idag pratade vi om jag skull hoppa av skolan eller inte, för vi vet inte om jag klarar skola plus ätstörning samtidigt.
Och det är inte bara mamma och pappa och ÄS-tant som inte vet, jag vet inte heller.
Men jag ska ta reda på det och höra av mig till henne.
Tack för ert fina fina stöd!
Jag älskar er!
sv: jag vet inte. det är ju inte lätt. men man måste tänka ur andras perspektiv. liksom.. du vet ju att du inte mår bra när du svälter, det vet du. andra människor äter normalt och är lyckliga. man måste lita på det.
jag håller också på fram och tillbaka men innerst inne vet jag att jag mår skitdåligt av dethär. jag har ont i hela kroppen, huvudet, orkar ingenting, gråter för ingenting, puttar undan mina vänner och håller på att sabba skolan också. det är inte värt det.
DU ÄR INTE ENSAM. glöm aldrig att du har ett otroligt stöd här (och hemma?). varenda gång det blir jobbigt finns jag här, okej?
och jag tror verkligen inte att du hade gått upp 1kg, du säger ju själv att du hade kläder och vätska och sånt i magen, så förstår du hur svårt det egentligen är att gå upp i vikt? det betyder att du måste ÄTA nu, varje dag för att inte ha gått ner tills nästa gång. speciellt iom att förbränningen sätter igång.
kom igen tjejen, jag tror på dig. jag vill att du klarar dethär<3
10, när va du där? :P
ETT KILO, det är ingenting, det gör dig inte fet, det gör dig inte ful. Det hjälper dina organ ditt hjärta och din kropp att må bra bara <3 vad glad jag blir att du försöker att bli frisk, vi kanske kan stötta varandra? jag vill bli frisk psykiskt men ändå gå ner till 45 kg, en gång bara.. sen vill jag bli helt frisk, ligger på 50-55-57, beror på bilken period jag är i <3( just nu känner jag mig som en FET STRADAD VAL. men jag kämpar på.. kram<3
Vet att det är lättare sagt än gjort.. men 1kg? det pendlar man mellan varje dag på grund av hur man har ätit/druckit, varit på toan osv.. det är liksom vätska eller maginnehåll och inte ett fettlager!
Hade du tänkt ha en ätstörning hela ditt liv? Då kan du fortsätta va kvar på den vikten annars är det bara rent av onödigt att gå runt och lida med dessa tankar, rädslor och äckelkänslor när det finns ett bättre liv att leva..
SV:Ah jag är inlaggd på sjukhuset i norrköping, på psyket:P men det är förhoppningsvis bara tillfälligt för vill till ett behandlingshem. Men jag ätstränar 6 måltider om dagen här samt går i dagvård inne i stan 3 dagar i veckan så kommer ifrån lite;) OM jag vill bli frisk!? Har kommit fram till att det här hållerverkligen inte. Jag har genom att gått ner i vikt inte blivit mkt lyckligare och börjat göra alla saker jagsett fram emot som att resa, utbilda mig osv.. Men jag var också i gränslandet riktigt länge. Är glad att jag sökte ordentlig hjälp för det är utmaning varje dag. Men det man inte dör av blir man starkare av... Läs mit senaste inlägg vettja!
Jättekram
sv: det kommer du kunna göra med tiden! så fortsätt äta :)
jo, man känner sig otillräcklig men ärligt talat, sen du blev sjuk, har du någonsin känt att du räcker till? skitsjukdomen låter en aldrig vara nöjd eller glad. allt man gör är fel, går man upp är man fet, går man ner 2hg är det "bara 2 hg", står man still tänker man "fan, jag hade kunnat gå ner 2hg om jag inte ätit det och det". man känner sig otillräcklig hela tiden ändå och just nu måste du fokusera på att bli frisk. är det inte bättre att börja skolan nästa år och börja om på ny kula? och faktiskt orka gå i skolan och vara med vänner och göra allt som hör till?
tack för dina fina ord :) känns verkligen jättebra att jag bidrar med något!
och jag vet det, siffrorna kan förstöra allt på en sekund :/ tror du att du kanske kan sluta väga dig och lita på att dina behandlare/din familj vet vad de gör? förstår att det är jättejättesvårt men du kan kanske testa och se hur det känns?
förresten, du bor ju inte hemma, går du på universitet då eller är det gymnasieskola fast något internat? :)
många kramar finaste du<3
gick ni mellan två rum och hade du typ en blå (eller liknande färg)tröja på dig och brunt hår?
sv: haha ellerhur! fast när man väl är där tänker man inte logisks, minsta lilla siffra räknas, och alltid negativt :/
nä jag förstår det :/ men.. om du får sjukintyg kanske du får ta paus? om du förklarar hur det är, säger att du verkligen verkligen vill bli frisk och verkligen vill gå i den skolan och därför vill kunna engagera dig till 100% så kanske ni kan komma fram till något? jag vet att man i vissa fall kan ta paus från studier, om man har en riktig anledning, och det har du ju!
jag tror att du måste vara hemma, men som du säger, ha något att göra också.
jaha, men det är ju bra iaf! då slipper du noja över vikten när det egentligen är vätskan som hoppar upp och ner!
okej :) nej det är inte lätt att helt plötsligt behöva växa upp haha, jag har varit ensam hemma i en månad och det kändes faktiskt ganska ensamt ibland :/ och om du saknar din familj och så så kan det kanske påverka dig negativt, alltså ätandet :/ <33
jaaaaa... men shit, var det du???? vet du vad som är sjukt, jag tänkte typ "det där skulle kunna vara sandra". jag satt på en bänk vid det rummet du gick in i med en leopardfärgad sjal och svart kavajjacka :P
Du har verkligen rätt, jag vill inte ner för att bara behöva gå upp sen, men jag vill så gärna se fyran bara jag måste.. Sen kan jag satsa på att bli frisk, och jag vet att det är korkat, jag vet att det är dumt. jag är egentligen en klok tjej, som ger bra och välmenade råd till andra, jag vet är rätt. men jag följer inte dom själv, ana vill döda mig. jag låter maten döda mig, snart dödar jag mig själv, måste få ett slut på det här, vi får kämpa tillsammans. kram<3
sv: jaha, jo förstår det :/ men de kanske också är underbara människor? då känner du ju dubbelt så många! haha :)
jag tror att du kan klara det själv men då måste du verkligen kämpa! och alltid när du tror att du har ätit för mycket så ät lite till, för du (och jag, och alla andra ätstörda) har ingen aning om vad normalt är. liksom.. ibland äter vi ett äpple på en hel dag och tycker att det är för mycket, hur sjukt är inte det? sjukt. för vi är sjuka :p
:/
usch jag hatar att det är så lätt att sluta äta när man väl bestämt sig :(
men jag tror på att du klarar det, ät ät ät och bli FRISK och gå klart din drömutbildning<3
nej, jag satt själv :P... haha, jag tror inte du såg mig, för jag tittade på dig och du tittade ned i marken ;9 men du var jättesöt!
jag vill iallfall se 4an.. men 45 är mitt drömm tal, och du har ju så fruktans värt rätt i exakt allt du säger, jag önskar att jag kunde trampa isönder ana, men fettet på min kropp är så ivrigt att försvinna, och jag kan bara tänka på. 4an 4an 4an 4an, det vill inte dö ut. men jag vet inte, jag vill bli frisk, jag uppmanar alla att bli friska, men jag är kluven just nu, just nu när byxorna spänner och magen snart exploderar, och dubbelhakan är tbx, armarna fladdrar, låren nuddar vid varandra. fyfan. måste bort skriker ana, det måste bort, men jag vill döda henne, så gärna, ska bara bli frisk först, ska bara bli lika modig som dig, fan vad jag beundrar dig. kram<3
Va du på 1:a våningen med en äldre kvinna? :P är nyfiken på om det var du :)
Åh vad du har rätt. men 40? nej då dör du, nej nej nej, NEJNEJNEJ, INTE UNDER 52 LÅTER JÄTTE BRA!! jag nöjer mig med 50, då känns det bra, men jag vill se 4an, sen 50. då trivs jag. Men ja, det klart att det är svårt, det är det de e .. jag stöttar dig :( du verkar vara så himla fin, kämpa dig upåt nu, ta denna chansen, KOM IGEN BRUDEN!!!! JAG TROR PÅ DIG !! OCH KAN DU SÅ KAN JAG!!! Hur lång är du föredsten? KRAMAR, MASSOR AV STYRKA TILL DIG<3
sv: mm :/ men! den här gången kanske det blir annorlunda? den som lever får se :D
och OM du faller tillbaka en dag, so what!? sparka henne i röven och ät mer nästa dag istället.
det viktigaste är att börja äta, jag tror att du kommer klara av att äta normalt utan att överäta, och även om du gör det i början så gör det ingenting för din kropp behöver det. och med tiden kommer du lära dig vad som är normalt och det kommer bara bli lättare.
jajaja :D<3
jag är 174 cm lång, och du har rätt, var dag kommer att bli en kamp. om ana vinner måndag, döda henne då tisdag, straffa henne. ät dubbelt, detta är din chans, till ett liv, detta är liksom inget liv, du inspererar massor av människor och vi alla tror på dig, jag vet att du kan, vackra du. Jag finns här när som helst!! får jag fråga hur gammal du är? kram<3
sv: jag med!! :D håller tummarna!
haha :( kan också börja gråta när jag är sugen på socker. haha galet!!
ja, i början ska du äta det du vill. din kropp vill ha sånt som du har förbjudit och liksomlita på att den vet vad den gör, sen kommer en dag när du kommer cravea typ.. blomkål haha :D
jag ska sova nu, lägg till mig på msn om du vill :)
och lycka till imorn, ÄT OCH NJUT och kämpa!! kramkramkram<3
det kilot lär ju vara vattenvikt, då det krävs ca 7000 kcal överskott för ett kg fettvikt.