Inga ord
Men orkar inte, idag brinner inte min livsglöd, nej den glöder inte ens.
Känner inte ens om jag lever eller ej.
Igår var hemskaste någonsin, vill bara dra ett streck över.
Men ska berätta lite så att ni får en liten inblick, och så att ni inte tror att jag gav upp.
Släktkalaset i sig var bra, inte så mycket tjat på mig.
Och maten som serverades var chili con carne med vitt ris, och har alltid hatat både ris och chili con carne så jag såg ingen anledning att ens smaka när jag vet att jag hatar de.
Men jag hade ju lovat en kebabrulle om jag inte åt på kalaset.
Och vet ni? Hela vägen från kalaset satt jag som ett litet barn och verkligen längtade efter kebabrullen!
Har ju längtat i flera veckor!
Sen fick jag min kebabrulle, då hände det.
Jag fick jordens panikångest attack, kebabrullen var bara två ton vitt bröd och lite kebab, lite grön sallad och lite vit sås, inget annat! ingen lök, ingenting, jag tog bort den röda såsen och tomater men vafan lök, det är ju huvudingridiensen.
Mamma började skrika att jag skulle gå och be om lök eftersom att de var så viktigt.
Men dom förstod inte, mamma och pappa alltså! jag hade ju redan panikångest! asså jag trodde påriktigt att jag skulle dö.
Jag rev mig i armar och tårarna forsade, i ren panik så tröck jag på så mycket som fick plats på gaffeln, slevade in i munnen och sköljde ner med vatten, tuggade inte, slevade bara i mig på ett par minuter.
Hela vägen hem i bilen satt jag och hyperventilerade och höll på att spy.
Satt i timmar sen hemma och bara grät och grät, ville helt påriktigt dö.
Sen åt jag mer ändå! dillchips, som var äckliga dessutom men jag åt ändå, två kitkat och massa lösgodis!
Jag åt på tvång! jag kände mig så vidrig att jag bara var tvungen att äta!
Jag åt ända in till tandborstningen.
Jag känner verkligen mig helt död, vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig inte alls bra.
Inte alls, fan.
Jag känner för att hetsa idag, trycka i mig ALLT! Jag vill köpa en jävla tårta och sätta i mig, och massor av annat skit!
Jaa, jag måste somsagt samla mig innan jag kan uppdatera här, men det var så många som undrade hur det gick så nu vet ni.
Men jag åt ju iaf.
Kul att när man har TVÅ maträtter man verkligen gillar, nu är den ena helt förstörd, ska jag leva på den andra då resten av livet nu?
Sandra, du åt kebabrullen, se det som en vinst istället för som ett misslyckande (vilket man lätt gör annars). du är stark som fortsatte äta trots ångesten som nästan slukade dig. var stolt över dig själv över vad du åstadkommit, du ÄR bra.
sv; min kväll var bra fast mycket ångest hos mig med efter naturgodis, glass och mat. men den var kontrolerbars om tur är så jag somnade rätt gott sen.
stor kram till dig och en massa styrka vännen!
Men vännen!!!
Du är inte dålig för att du har panikångest och inte orkar. Och klart du ska säga till om du inte får den mat du beställt!
Och ja det är en bakslag att du hetsäter, men det gör nästan alla med äs emellanåt.
det gjorde jag igår med, utan att spy upp det, det är inget misslyckande att förlora mot äs, äs är stark, och kommer vara ett bra tag till vännen. kämpa för framtiden, och den kampen kommer bli svår, tuff och till och med elak. planer för dagen?
kramar, stå på dig
Sandra, jag är så ledsen att du var tvungen att få igenom den ångesten, den smärtan. Men vet du vad jag inte är ledsen över?
Att du åt den ändå.
Förstår du vad du åstadkom? Trots den hemska ångesten, trots det outhärdliga lidandet så ÅT DU. Det är hur jävla starkt som helst, det finns hur många som helst som skulle backat ut och erkänt sig besegrade. Men inte du. Du är grym, Sandra. Jag är så imponerad av dig just nu.
Jag vet hur jobbigt det är när saker blir fel, när man har LÄNGTAT och LÄNGTAT och så blir det inte som man vill. Det är som att jorden går under. Ska man få ångest för DET HÄR?! Det klart man blir galen. Men du tog dig igenom det. Du kommer ta dig igenom nästa utmaning också, och förhoppningsvis kommer det inte bli fel mer.
Du är så duktig, Sandra, och så stark.
Nästa gång blir kebabrullen värt det. Nästa gång blir den som du vill ha den, så som du vill äta den. På ett ställe där de serverar den som DU vill ha den.
Det är livet vi väljer, inte sant, Sandra? Att njuta och leva och skratta. Ibland får man inte rullen man vill ha, men man står ut, för det gör normala människor. Och nästa gång gör de inte samma misstag, då går de till ett annat kebabställe. Tusen kramar till dig, Sandra, du förtjänar allt <3
men vad jobbigt :( ♥
sv: kladdkakan smakade inte som pepparkaksdeg som jag hoppades, den smakade mer konstgjort liksom men man kände smaken av pepparkaka och det var gott ändå! hoppas du förstår :) ♥
men åh, älskade vän. det gör på riktigt ont i mitt hjärta att läsa dethär. det är inte rätt att du ska behöva gå igenom den ångesten och smärtan. fyfan. men du var grym som åt ändå. och att du tvångsåt är inte ditt "fel", det är kroppen som efter en lång tid BEHÖVER mat, kroppen försöker rädda dig och psyket är inte stabilt än. men det kommer. du kommer kunna äta kebabrulle igen utan att koppla det till panikattacken. panikattacker är kroppens sätt att visa att den inte mår bra och du är påväg att fixa det, du får inte ge upp nu.
och du är så sjukt jävla fin som skriver till MIG och undrar hur jag mår när du mår så hemskt dåligt. du är en varmhjärtad och alldeles underbar människa! och du kommer klara detta.
jag tycker om dig så mycket! puss<3
äsch, den funkar! men ja, ta det säkra kortet först kanske :) och det är inte degen i sig. det förstår jag inte heller men pepparkaksdeg har en speciell smak som är godare än själva pepparkakorna tycker jag ^^ men jag tycker absolut du ska smaka på frödinges pepparkakssmak!! värt.
lycka till idag ♥
Andas. Titta bort från maten, vänd den ryggen och ta tag i den nästa gång du orkar.
Det har hänt och det lär hända igen, både för dig och mig. Men det handlar om att skita i det äs säger, i det han sagt och det han kommer säga, annars tar vi oss aldrig ur det här. ska köpa en dvd
om jag har pengar.
kramar
Jag vet precis hur du känner dig. Jag tror vi alla kan relatera till vad du går igenom nu, för det har vi också gjort, flera gånger om. Men vet att hopplösheten och meningslösheten släpper, och du kommer orka fortsätta vidare sedan. Men just nu, ta det lugnt och vila upp kroppen så mycket det går. Efter en så enorm ångestattack är det inte konstigt att du är psykiskt utmattad - tänk bara på vad din hjärna har gått igenom! Den är slutkörd för att kunna hantera all ångest.
Men du, ditt förnuft, din kropp, vann och gav inte upp.
Det är givet att vi vill njuta när vi äter, eftersom det är så pass jobbigt. Vi vill kunna ta vara på maten vi äter, och känna glädje. Det jobbiga är, och det måste man acceptera, är att ibland kommer man inte njuta. Som du var med om. I början är det riktigt svårt, för det är ju det enda som gör det värt ångesten. Men snart kommer du kunna äta någonting som inte är din FAVORIIIIT och ändå stå upp efter, ändå kunna skratta och ändå kunna bete dig normalt.
Den tiden kommer, sötnos, det tar bara lite tid.
Men du vet att varje gång du går igenom det, så vinner du en kamp, och det är en kamp mindre att vinna i det långa loppet :) Och de första är alltid de svåraste, för med tiden lär man sig knycket och lär sig hur man ska hantera sina ångestattacker. Till dess att de försvinner....
Spåra inte ut, Sandra, det är naturligt att bara vilja kasta allt undan sig och skita i allt, bara äta och hetsa och inte behöva tänka. Men fortsätt som du gör, ät regelbundet, försök se klart. och viktigast, försök vila upp dig och ta det lugnt. Varför inte ha en ego-dag? Ta ett riktigt skönt varmt bad, ansiktsmask, ät lite (precis så mycket DU vill ha) naturgodis och bara vila.
Tror du inte det skulle hjälpa?
Du är så fin, tack för dina fina ord!
Åh, vännen. Jag säger som flera andra redan sagt: du gjorde det. Du åt den.
Jag önskar verkligen att du hade sluppit paniken och ångesten, det önskar jag för allt i världen, men Sandra söta du, misslyckad är du inte. Du gick emot och det är så jävla starkt. Det är ett bevis på att du kommit framåt.
Tappa inte hoppet om alla kebabrullar nu, det var bara otur att den inte var något bra på det där stället. Ibland blir det ju så och det är pissjobbigt, men om du någon gång vågar prova en ny rulle på ett nytt ställe kanske den är godare?
Sen blir jag allt lite stolt av att läsa att du fixade pastan och köttbullarna! hallå, STARKA SANDRA någon?! och även fast pastan var lite hård, visst var det åtminstone liite gott? ;)
bra jobbat snyggo!<3
Vila nu gumman, det behöver du efter en sånhär grej. Ät gott, ha det mysigt med dina föräldrar (och ta stöd från dem) och ta hand om dig själv!
Som Emelie skrev, kanske varmt bad och ansiktsmask?
Känn dig i alla fall inte misslyckad, för jag lovar dig att du är helt jävla grym, skitsöt och underbar!
tänker på dig och skickar en massa pepp-tankar och styrka!
puss och kram<33
sv: säg inte förlåt<3 klart jag blir ledsen men på samma sätt blir jag också glad varje gång du skriver att du äter. alla har dåliga dagar, alla känner för att ge upp och du måste veta att det är okej. det kommer hända. det händer alla. det gäller bara att kämpa sig förbi det stadiet.
men det är ju grejen, du har inte ätit normalt :( du har inte ätit 5-6mål om dagen (regelbundet), du har inte ätit lite av ALLT utan hållit dig till vissa grejer.
nej det är inte normalt, men jag gör det också. ibland vaknar jag och tänker "jag ska inte äta någonting" och vissa dagar tänker jag "ge mig allt. jag skiter i vad det är. jag vill bara må illa". det är ett sjukt tänkande men det GÅÅÅÅr att ta sig förbi, men man måste kämpa LÄNGE, övertyga kroppen om att man har förändrats.
ja, man vill ju inte höra kommentarer just för att man misstolkar dem. eller för att det blir tydligt att folk ser förändringen, åt båda hållen :/
jo jag åt, middag och en bit tårta. och tro inte att det var lite för det var otroligt mycket kcal i allt. bara det att det borde varit utspritt över hela dagen..
tack finaste. jag är också nöjd över det, men det är något man måste kämpa för varje dag. men jag hoppas också att jag aldrig går tillbaka till det! puss bästa<3
Du åt iallafall, det var starkt gjort bara det.
Du fixar det här gumman, nu tar vi nya tag , okej?
Puss<3
Tycker du var riktig stark som åt den iaf! Jag tror på dig<3
Åh gumman! Du är ju jätteduktig som åt ändå! ♥
Det blir en bättre dag imorgon.
Åh gud vad jag hatar när det blir så, man har verkligen sett fram emot något och så blir allt helt fel, men du var stark som klarade det! <3
Sv: Nej usch, jag med! Åh tack så mycket, det är så konstigt hur folk bara kan gå bort, och helt utan anledning, man måste ta vara på livet! Hur gammal är du? Pussokram<3
sv: ja precis, att du är påväg dit är viktigast!
du kommer slippa hets om du äter regelbundet, men det tar tid. så börja med dina 5-6mål om dagen så tidigt som möjligt så kommer du ett steg närmare fri(sk)heten!
ja det gjorde du kanske, MEN du är fortfarande underviktig och det är inte jag.
puss<3
Gud vad du gör mig glad nu, Sandra!
Tänk hur du kunde vända en usel, hopplös, ångestfylld dag till något helt underbart!
En härlig middag med din familj, lyxsnacks som påminner om din relation till din pappa, ett härligt bad och massor av kvalitetstid. Fan, vad underbart det låter, kan det typ bli bättre?
Och märker du nu hur de värsta tiderna verkligen ger plats för de BÄSTA tiderna? Det är bra att må så dåligt ibland, för då kan man må så jävla bra efteråt. Om man lyckas ta sig ipp som du gjorde, samla ihop sig och verkligen ta igen det man missat under ångesten.
"Okej, jag mådde skit igår, men bara för det ska jag må skitBRA idag!"
Jag blir så glad för din skull, blir helt lugn själv. Du är så grym, Sandra, tack för att du lyssnar och tror på mig. För jag ljuger inte för dig, inte ett dugg. Det är svårt att tro ibland när jag säger att allt kommer kännas bättre, men det är sant, varenda ord.
Ja, jag har ångestattacker ibland fortfarande. Men de blir färre och färre, kortare och kortare. Jag kan hantera dem bättre varje gång, och återhämtar mig snabbare. Sedan gör jag som du. Gör det motsatta av vad det känns, gör hopplösheten till hoppfullhet så det bara dånar om det!
Har jag haft ångest förtjänar jag väl att få må bra lite, för mitt lidande? Precis!
Ha en jävla underbar kväll nu, och njut ordentligt!