Hejsan hoppsan fallerallera
Jaa jul ja, det är snart, igår var de två veckor kvar, två ynka veckor.
Och jag som satt på mitt första möte den 23e Augusti och sade, "på jul då ska jag vara frisk"!
Ah de lär ju hända :/
Och på Tisdag är de hela två månader sen jag flyttade hem, och jaa, vad har jag åstadkommit?
Förra veckan hade matschemat bara 7 tomma luckor tror jag, denna vecka har den redan 15, och då har vi Lördag och Söndag kvar att skriva i :S
Mjukmackorna har blivit knäckebröd igen, mellisarna har försvunnit. Mitt ett lagade mål om dagen är typ också borta, Naturgodisarna likaså.
Vad fan är de jag håller på med?!
Jag ska ju gå framåt inte bakåt!?!!!
Jag vill få må bra på jul! då måste jag lägga på ett kol ju för att iaf ha en liten glad chans!
Idag blir den hårda mackan till en mjuk igen! Nu ska jag äta frukost!
Förresten, vägde mig ju i Torsdags, hade gått upp 400 gram, på två veckor.
Behandlaren tyckte de var ok, för jag har ju börjat med antidepp och sånt också och har en del att tänka på.
Så 400 gram var ok tyckte hon, jag tyckte de skulle räckt med 200...
Hoppas ni får en bra dag varjefall!
Jag ska hälsa på min farmor på sjukhuset, hon har opererat höften, känns konstigt, för hon bryr sig ju inte om mig varför ska jag då bry mig om henne?
Men jag har gjort iordning en fin liten påse med hemmabakat julgodis jag ska ha med.
För jag är snäll och tänker på andra även om man inte får lika mycket tillbaka.
Jag menar, jag är ju också sjuk, hon kunde väll iaf säga grattis på födelsedagen?
Näeh, du är inte sämre, du har försökt äta, du försöker äta. Jag sitter bara på mitt beniga arsle och gnäller. Och.. dom där jäkla näringsdryckerna hamnade i förrådet. Vill inte se skiten.
Bra att du är stolt över det! Jag menar, det var ju ändå något du var rädd för som du klarade av att undvika. Prestation ju! Och du smakade på nya saker. Ännu mera prestation.
Ja.. på jul... ska vi vara glada. Någonstans på något sätt. Fast jag ser bara framför mig hur jag får avdelningsplats två dagar innan och inte får permission. Well... jag är lite negativ just nu. Tyvärr. Skickar massvis med kramar!
Driv, Sandra. Kan du inte bevisa för alla andra jävlar i världen som inte bryr sig om hur mycket bättre du är? Bevisa hur du inte behöver dem, hur lite deras okunnighet betyder?
Att du kan göra det här själv. du behöver ingen för att äta. Bara dig själv. Och du kan bli glad, frisk, äta gott, ha flera spelkvällar med dina vänner, baka, SMAKA, leva, umgås med Alex.
Det är aldrig för sent att börja kämpa igen.
Mjukmackor, det har du ätit förr. Naturgodis likaså. Du vet hur det går till - du vet att du inte dör. Det är jobbigt, men du kan. Det har jag sett.
Nästa gång gäller det bara att hålla i sig liiiite hårdare, så du inte tappar taget igen <3
Jag är snart ingenstans. Det är bara hopplöst just nu. Jag bara har inte ork att börja. Hoppa över tröskeln. Och stödet är.. från er. Annars finns ingen som gör något, säger något, tycker något. Och hur bra det än är med fina ord så, ja.. dom är ju inte här eller hur man säger.
Jag vet inte vad som är skönast, vill mest bara få äta. Våga stoppa något i munnen. Tillräckligt mycket för att kunna tänka. Jag är bara så ledsen för att julen som jag sett fram mot så mycket kommer bli inget annat än ett rent helvete.
Ja, visst är det läskigt med inläggning. Jag kommer vara tio kg större än alla andra, kommer avsky att vara där och jag kommer spela teater varje dag och innuti dö. Men jag kanske äter? Kanske. Fast, jag känner som du, sjukare borde ha dom platserna. Samtidigt som jag känner att om du vill ha bli inlagd så förtjänar du det, behöver det och ska få bli det.
Jo du kämpar. Man ser det inte alltid själv. Att äta är sjukt så mycket bättre än att välja svälten. Ha en fin helg. Kram
Om det känns lättare för dig kan jag berätta att jag gick upp 7 hg på 1 vecka förra veckan. Så 4 hg på 2 veckor är ju typ ingenting.
Jag tror på dig gumman, du kan klara det här. Kämpa på nu i helgen och se till så att det inte blir någr atomma luckor!
Puss<3
Sv: Är väl samma för mig, fast det går väl framåt men i snigelfart. Sen i juni har jag iprincip inte gått upp 1 hekto men jag äter iallafall regelbundet och lär mig hantera matsituationerna bättre. Har inte vågat utmana mig med att byta ut eller äta utöver än men det kommer så småning om. Vnjer mig först bara vid tanken på att acceptera mat och tycka om det och hitta min mättnadskänsla :) kram på dig, kämpa på. allt går bara man vill <3
Fast.. att våga lussebulle är inget problem, bara jag tar bort något annat. Är inte räddare för bullar än mat egentligen. Har av någon anledning mest fokus på mängden, drar ner på allt bara rakt av. Har inga problem att ha smör på mackan tillexempel. Äter faktiskt inte utan för jag tycker det är äckligt=P Däremot har jag sjukt svårt att äta någon annan mängd.Har ju ätit både fiskburgare och pommes senaste månaden men.. jag får bara sjuk ångest av allt som är mer än min "normalmängd".
Jo, det är ju just det, jag behöver den hjälpen för det här går inte själv, behöver sparkas i rumpan och ha stöd efteråt. Men.. går jag upp i vikt kommer ingen ta emot mig, äter jag mer kommer kötiden bli längre även om jag inte äter tillräckligt. När jag åt normalare och var mer normalviktig sket dom i mig. Trots att tankarna var som nu, ångesten likadan. Men min "normalmängd" var större.
Du är modigare, du vågar mer i alla fall. Det är underbart=) Jag säger fortfarande, tre nya saker på julbordet.
Fast jag går verkligen upp i vikt av att äta mer, jag har provat. Gick upp tre kilo på två dagar när jag försökte äta normalare och jag har inte gått ner dom så det var ingen vätska.
Nej fy vad jag bara sprider skit omkring mig och deppar ner överallt. Jag hoppas att du får ha en BRA kväll. Att du kan hitta något att vara nöjd och stolt över för det finns något, det lovar jag. Du ÄR bra. Och din middag låter för övrigt helt underbar!
ett halvkilo kan jag gå upp om dagen, haha!