Jusste!

Oroa dig inte. Min pojkvän sökte sitt program förra sommaren och han kom in som andra reserv med ungefär 600 andra sökande. Han kom in utan problem ändå, som förstahandssökare.

Hur jag mår.. tja, jag vet inte riktigt. Jag känner mig rätt bra med tanke på att jag lyckats äta mindre och mindre varje dag och helt avstå från godis, men samtidigt mår jag skit för att jag känner mig så svag i kroppen. Hur mår du själv?

Jag tänker inte säga att du ska tänka positivt för det gör en bara irriterad och smått ledsen, men jag tycker verkligen du ska ge dom en chans, dom har mycket hjälp att ge dig, om du vågar släppa in dom.



sv. jag blir 20 i december (så gammal^^)

du är som så många andra med ÄS, vi älskar mat, det är det att vi hatar att äta som är problemet. jag tror nog att min psykolog har rätt där, att vi tycker om mat för vi kan så mycket om den, har så mycket kontroll över den att vi känner oss duktiga när vi kan handskas med den, vilket vi kan särskilt mycket ( i vissa avseenden) med att äta/inte äta. eller jag kanske snurrar, men det stämmer på mig. och vad gäller godis, så har jag precis tvärtom. det är maten som inte funkar, men att äta godis räknas liksom inte förrän man räknar senare på kvällen och natten framför allt.

kramar på dig vännen, <3