Idag har jag haft väldigt mycket tid för mig själv som jag alltid har när jag är på jobbet eftersom att jag sitter ensam i en bil XD
Idag har jag funderat massor över ätstörningar och mat.
Att förut när jag var "mullig/fet" då brydde jag mig inte mycket om vad jag skulle äta och jag åt det mesta.
Nu när jag är "anorektisk" då är mat mitt liv, jag äter den inte, men jag tänker på den helatiden, drömmer om den.
Går runt i affären och kollar länge på den, kollar på folk som äter, tänker att vad gott det skulle vara att äta mat.
Tänker upp en hel måltid i huvet och tänker på hur det kändes att äta det förut och tänker på smakerna
Längtar "tills man blir frisk och kan äta allt man vill igen" , som att det kommer hända bara sådär.
Var på Max med min vän i Söndags, jag åt inte men det gjorde han.
Det var så lätt för honom, att bara gå fram bestämma vad han skulle ha på typ ett ögonblick och sen äta det.
Jag stod vid tavlan typ en kvart för att kolla vad jag ska äta när jag vågar äta igen?
Så att jag skulle vara förberedd om jag hamnar på Max nån gång igen.
Jag älskade Max förut, men nu skulle det bara ge mig ångest att äta där.
Kommer nog aldrig klara det igen.
Dels för att jag inte vågar äta bröd eller pommes eller Köttet eller ens salladen.
Och dels för alla dessa svåra val som kommer med maten, tycker inte ni det är svårt att välja vad ni ska äta när ni ska äta?
Jag kan gå i affären flera timmar och ändå komma ut tomhänt.
Jag måste redan nu planera vad jag ska äta på Söndag, jag måste redan idag 6 dagar innan ha ångest inför vad jag ska stoppa i munnen på Söndag.
Jag måste tänka och planera hur mycket och hur jag ska tillaga det, måste veta exakt vilken tid jag ska äta och exakt hur många gram och kalorier.
Och folk tror att det är lätt att bara bli av med dessa tankar
Hur fan ska det gå till när mat är ens liv fast ändå inte?
Jag har försökt att tänka på annat idag men det går inte, jag måste planera annars blir jag tokig.
Håller redan på att planera vad jag ska äta och bjuda på på min födelsedag som är tre veckor bort.
Kalla mig sjuk, jag vet att jag är sjuk så.

Och svar till tatiana:
Jag började med att banta sen blev jag sjuk och slutade äta så då droppade vikten, började för ett år sen.

Har längtat efter era bloggar hela dagen så nu ska jag läsa dem <3