Besviken
Fick ett matschema, näringsdrycker och rekomendationer.
Orkar inte skriva mer nu om det men jag lovar att göra det nån dag snart.
Mitt BMI mätte 16,4, var 169 lång visst.
Jag skulle försöka börja äta nu, annars kommer jag inte få gå på skolan och bli inlagd istället.
Men jag och mamma ska skriva eget matschema till mig för detdär cpschemat kan dom glömma.
Jag åt iaf 1/4 kycklingfilé till middag och tre msk majs och 1/2 msk sweetchilisås.
Ska inte räkna kalorier säger mamma så jag får väll försöka med det också, även om jag redan räknat i huvet .__.
Sen blev det en actimel imorse också.
Skriver sen mer detaljerat somsagt.
Måste fokusera på imorgon nu istället och försöka vara happy.
Puss.
Matscheman brukar vara skit. De förstår inte att ätstörda människor kanske inte är vana att äta så mycket och får extremångest eller helt enkelt inte orkar äta så mycket. Matschemat jag fick verkade (utan överdrift) tillverkat för fem skogshuggare eller nåt. Fick ingen terapi heller utan bara "gå hem och ät så hör vi av oss när du blivit frisk".
Sv: Precis :P man kan ju tänka att de ju hanterar ätstörda människor varje dag så de borde veta mer. Men icke. Kanske inte är så många som söker hjälp så läkarna kanske inte lärt sig så mycket om hur folk funkar xD
Sv: Jag vet inte hur mycket jag vägde eftersom vi inte hade en våg hemma (och mamma sa att jag inte fick titta när de vägde mig på BUP) men jag var 166 lång och när jag var 14 (då jag började få ätstörningar) vägde jag 42. Sen gick det kanske ett år innan jag sökte hjälp men jag vet inte hur mycket jag gick ner/upp under den tiden, stannade nog på ungefär samma vikt. Iallfall gick jag upp till 51 kilo efter matschemat och jag mådde SKIT, har aldrig varit fetare än då :/ visserligen hade jag ingen vikt jag var tvungen att gå upp till och eftersom jag inte hade nån terapi kunde de inte kolla hur mycket jag gått upp heller. Kändes som att de bara gav mig schemat för att schasa bort mig så fort som möjligt och sen strunta i mig.
Har du bestämt dig för att bli frisk? Eller gör du det mer "för dina föräldrar" eller vad man säger?