Svar på frågestund :)
Vilken är din målvikt? Jag har inte direkt vågat fundera på målvikt, eftersom att min egen målvikt vet jag är för lite, men när kroppen mår bra, när jag har mens igen och när jag är lycklig och kroppen i balans, då är jag i mål! :)
Hur ser ditt perfekta liv ut?
Jag bor i Miami, i ett litet hus nära stranden med långa strandpromenadvägar som jag kan jogga på varje morgon, nivet som man ser på film XD
Jag jobbar som personlig tränare/dietist åt kändisar och jag har två barn och man och en jävla massa hundar, Aussies och Sibirian Huskeys :) Min man får gärna vara stjärnkock så att han kan laga riktigt god mat:)
Vid vilken vikt anser du dig ha varit som lyckligast? Hmm, det är en svår fråga, jag tror det var vid 66 faktiskt, för jag minns, att jag satt på jobbet och berättade för min arbetskompis att jag gått ner 15 kilo och att jag var jätteglad, och hon tyckte verkligen att det syntes på mig, så vid 66 tror jag (detta var precis innan jul)
Nämn det första ord som dyker upp i ditt huvud JUST NU! Pepparkaka! HAHA är det nån som längtar till jul måntro? ^^
När tror du att du kommer bli "helt frisk"? hur lång tid kommer det ta om det nu går att bli det?
Ojoj dethär är en skitsvår fråga som jag inte har något svar på, jag har inte satt något "slutdatum" för jag jobbar på med dagen som den kommer, självklart hoppas jag ju på att bli "helt frisk" inom en snar framtid, men tyvärr tror jag inte att det går så snabbt som jag hade velat, och jag vet inte om man kan bli helt fri från alla tankar och ångest, det återstår att se, men jag kämpar på och hoppas på att det vänder snart :)
Vilken är din favoritlåt? Hotel room service med pitbull, jag blir så sprallig av den :P
Favoritfärg? Tuggumiturkos! jag har målat mitt kök med turkos som ser ut som tuggumi, glad färg :)
När visste du att du hade ätstörning på riktigt? Jag tror inte att jag förstår det riktigt nu heller men det var kanske när mina föräldrar fått reda på att jag inte ätit på en vecka, och det var väll vid det tillfället jag förstod hur illa det var, när man känner sig fetare vid 45 kilo än när man vägde 81....
Aw, vilken söta svar. Tuggummiturkos, haha, vilken målande beskrivning av färg! :}
Du imponerar på mig SÅ stort just nu, måste jag säga. Din bestämdhet, den är så jävla guld värd, har lust att krama sönder dig! Du tar hand om dig själv, du är så begåvad, så fin.. Jag vill ha dig vid liv, sötnos :3
Börja med frukost, lunch och middag och lägg in mellisar sedan i den mån din mage orkar med. Försök öka successivt, det kommer gå jättebra. Bara du håller fast vid det du vill och lovar att kämpa.
Vad är menyn för imorgon, då, spinkiluring?
Jag har för övrigt också tusen Brejk (fått från Lovi och pojkvännen, tihi) och jag tycker definitivt du ska smaska imorgon. SJÄLV BLIR DET.. Ja, det är fredag, vad tror du?! :D
sv; jo men hörrö så länge du har VILJAN att bli frisk så GÅR DET. du måste bara bestämma dig och det känns som att du har bestämt dig ibland? kom igen nu snuttan, mot friskheten är det och jag VET att du kommer klara det så se till att ta fram dendär viljan. den är viktig. DU är viktig. NU LEVER VI! Kram på dig
Klart jag stödjer dig, du förtjänar det verkligen :]
Åh, yoghurt och müsli, som du brukade ÄLSKA att äta förut. Vad härligt! (det äter jag med, fast det vet du ju redan :3)
Vet du vad.. Lite pinsamt.. Men det har gått en ½ månad och jag kan fortfarande inte äta mina sex mål korrekt. Fm-melliset är oftast väldigt lite (jag är alltid så mätt från middagen) eller inget alls (jag glömmer lätt hemma innan jag åker till skolan, dumma dumma mig...).. Men jag jobbar på det, och det blir mer varje gång! Förra veckan blev det typ bara 20 russin till fm-mellis, denna vecka har jag kunnat äta en halv banan. Vem vet, nästa vecka kanske det blir en hel? :D
Menyn låter urmumsig, förresten, avis!
kitkat är nom men Brejk är nomnom.
OCH JA, B&J's! (vilket är nomnomNOMnomNOMnom) Jag har bestämt mig för Cookie Dough denna vecka (favoriiiit), eftersom det typ var tre veckor sedan, haha. Men jag tror det är bra att du inte satsar på det, det har ju inte visat sig vara en bra idé, och glass verkar inte varit ditt guldkort.
Kramar :3
så ska det låta! vad glad jag blir nu :D där har vi SANDRA! och nu ska SANDRA visa vad hon går för och INTE låta ana vinna. henne ska vi bara spotta och trampa på så mycket vi bara kan. hihi :)
du är fantastisk, du ÄR duktig och du KAN mer än du tror!;) storkram!
Du är så bra tjejen, det vet du med, innerst inne. Du är megaduktig. Fortsätt åt rätt håll nu, inte ner.
kramar
Livet är underbart! Smaska mackor och yoghurt med gott samvete nu, det har du förtjänar efter att ha svultit så länge <3
Det är inte ½ månad.. Det är en och en halv månad.. (skamsen). Jäklar, va? Men samtidigt vet jag att du har rätt, det tar tid för kroppen att vänja sig. Jag vill bara kunna vara bra, duktig, perfekt här i "vägen till friskheten" också...
Japp, en macka och en banan eller en macka och ett glas oboy/juice ^^ Fast jag borde äta mer än så, jag ska ju upp ordentligt nu (kommer du ihåg, mitt inlägg "ät mer"?) ;) Så extra B&J's ikväll!
Jag förstår det där med att vara petig med maten, det är jag också. Jag är kräsen. Men det har jag alltid varit, o har heller ingenting med ätstörningen att göra. Så jag förstår dig faktiskt. Det skulle ju bli jobbigare om man va tvungen o äta sånt som man rent ut av tycker är äckligt, faktiskt :P
Taaack!!! <3 duu är!!! <3
Ååh, brukade du rida förut?? :)
Puss o kram!!
Vilka bra svar, Sandra! Du är superduktig, fortsätt bara kämpa på! :) Tänk, jag är precis lika lång som du - också 169 cm!
Jag är stolt över dig som bestämde dig för att satsa på att bli frisk, istället för skolan. Skolan finns kvar, och den kan du ta tag i så snart du blir bättre. Du är stark som vågade ta det beslutet. Kramar till dig!
Den där känslan av att känna sig "fet(fetare)" vid en lägre vikt än den när man verkligen VAR överviktig och FET enligt BMI:et känner jag igen mig i. Jag är verkligen så ootroligt rädd att rasa upp flera kilon tills jag står där som en rullande köttbulle. Det som känns helt omöjligt är att vända spegelbilden för jag ser exakt likadan ut där som vid 80, likaså när jag tittar ner på min kropp. Jag är dock idag inte underviktig, jag hann upptäcka att det hade gått lite för fort, matintagen blev mindre, vissa livsmedel förbjöds, att äta efter 18 går inte, man känner att kroppen vill så mycket men orkar inte. Jag har tagit upp kampen mot ätstörningen men jag vet inte om jag vill leva med all ständig ångest, känns som jag plågar mig själv ännu mer.
Men känslan som du skrev längst ner i inlägget är det nog fler som känner, det är väl så som det fungerar. Hjärnan hinner inte med i viktrasandet!
Kikar in på din blogg ofta och ser framsteg vilket såklart är SKITKUL! Det peppar mig och nog många andra. Ta hand om dig nu tjejen! :}