Prestationsångest någon?
Hur mår ni? Jag skulle vilja säga att jag mår bra men jag gör nog inte riktigt det, jag vet inte ens själv..
Sitter och dricker kaffe.
Ska snart åka och möta upp min grupp, vill inte vill inte vill inte....
Mår inge bra idag i huvet, hjärnspökena river runt som hela havet stormar där inne, då känner jag inte för att sitta och tjafsa massor med min grupp, vill mest vara hemma och bara, ah ligga här och läsa bloggar och plugga i min ensamhet.
Allt är lite jobbigare idag än igår, jag vet inte om jag klarar skolan och att vara sjuk samtidigt.
Det är tyvärr så, jag pallar inte, jag måste vara bäst i skolan, bästa dottern, bästa kompisen som alltid lyssnar, och bäst när det gäller ätandet.
Det fungerar tyvärr inte riktigt så i den riktiga världen.
Jag är inte ens bra i något jag gör,
Igår då vågade jag äntligen vara modig och prata lite seriöst med en kille jag tycker om sjukligt mycket och har alltid gjort, men vi har alltid varit vänner typ.
Igår frågade jag om han tyckte om mig, han svarade att det förändrar ändå ingenting om han skulle göra det, för att jag behöver mer än vän nu än en pojkvän eftersom att jag är sjuk.
Jag blev lite ledsen, denna jävla sjukdom gör så att han inte vill vara med mig, jag duger inte...
Jag frågade om jag inte dög, han sade att jag dög mer än väl.
Ändå vill han inte vara med mig, men det är väll förståeligt, vem vill vara med mig lixom?
Inte ens mina vänner vill vara med mig längre, ingen vill väll ses i mitt äckliga sällskap.
Kan likabra lägga mig ner på marken och självdö, vem skulle märka?
Och jag börjar bli riktigt rädd för viktuppgången nu, jag klarar det inte, en del av mig vill ner ner ner! medans den andra säger upp, jag vill lyssna mer på ner delen, men jag vill inte göra folk mer besvikna.
Men förtjänar inte jag att må bra? Kan inte jag bestämma själv vad jag vill väga? Jag bestämmer väll inte åt mina vänner och familj vad dom ska väga?
Jag älskar dom för hur dom är, inte vad dom väger, eller om dom är beniga eller tjocka, jag ser bortom det.
Det är iaf jag..
Nu ska jag plugga, orkar inte, men måste.
Puss.
Det där är typiskt anorektiskt tänkande: "Varför får inte jag bestämma över min egen kropp?".. Vet du, det FÅR du. Men egentligen så vet du att det är INTE det du vill. Du mår helvetiskt med anorexi, det är ständig ångest och illamående, tjockiskänslor som bara blir starkare och mindre och mindre mat. Och till slut dör man. Är det det du vill?
Anledningen till att du inte bestämmer över andras vikt, är för att de inte håller på som du gör. De gör inte farliga saker med sina kroppar, inte på samma sätt. De vill bara hjälpa dig.
Innerst inne vet jag att du inte vill leva i sjukdomen heller. Du vill bli frisk.
Så bevisa det också, genom att vara frisk. Genom att äta. Genom att inte ge upp när ångesten kommer, utan att stå emot den.
Anorexi = olycka, inte lycka.
Jag tror på dig.
Frisk-äta = jag skall äta idag.
Ha en bäst dag.
Kram
du fixar det ocks<3
Vännen, vi säger inte åt dig vad du ska väga för att vi vill något illa. Men 45 kg är för lite. Och jag säger det för att jag egentligen vet det själv. Ändå låter jag bli att göra det. Och du har hört alla anledningar så jag behöver inte skriva dom. Men dina vänner vill se dig, men de vet inte hur de ska hantera att du inte längre är du ensam om att bo i din kropp och framför allt i ditt huvud. De är rädd för att göra fel, för att säga fel, för att inte räcka till. Alla förstår inte ÄS. Faktiskt så är det väldigt få människor som förstår ÄS. Ibland förstår inte jag själv ens. För i mitt huvud är det kaos.
Och killer tycker jag gör rätt, delvis, för du behöver någon som lyssnar och det är hans sätt att ta hand om dig, att det är du som ska ta beslutet att vara med honom som mer än vän, inte för att du vill att ana ska få skit, för att du vill ha bekräftelse för att visa ÄS. Du är bra som du är. Du är underbar, oavsett om du har honom eller någpn annan som pojkvän eller vän.
Orkar du med en dagens utmaning?
kram, många stora kramar till dig <3
knäppis, han vill ju vara med dig såfort du blir lite friskare, jäklar vilken bra kille måste jag faktiskt säga...
och du, det är bättre att vara bra än att vara bäst
puss
Sv: Jag vet hur det är, hade det också så för ett tag sen. Men bit för bit har jag arbetat bort det. Det är självklart inte lätt nu heller, men nu kan jag liksom äta vad som bjuds utan att drabbas av ångest gånger tusen. Det gör allt så mycket lättare. Du måste inte ha det sådär. <3
vet du, jag tror att han vill vara med dig så mycket att han är livrädd. rädd för att varje gång ni bråkar om något litet så kanske det leder till att du faller tillbaka. jag tror att han vill att du ska må bra först och veta att han verkligen gillar dig. för om han är din vän först visar det ju att han bryr sig otroligt mycket om dig och gillar dig för den du är, eller hur?
jag tycker att han låter väldigt fin som tänker på dig och dina behov och jag tror att när tiden kommer och är rätt så kommer han bli din :)
Du kommer inte lyckas bli tjock på typ flera år, även om du frossar hela dagen, tänk så ^^ Du har alltid tid på vägen att stanna upp och äta mindre, men just nu BORDE du inte det, för du är så smal, så benig..
Och det är klart vi är rädda. Men då får vi samtidigt visa hur modiga vi är!