Heej!
Förlåt jag har inte så jättemycket tid att blogga, mycket plugg just nu men jag tänkte ändå att jag skulle titta in här och skriva lite för klarar mig inte utan er!
Jag har redig ångest idag, jävla massor ska jag berätta.
Men jag äter ändå.
Ska berätta lite om igår, jaa dagen började ju med ångest sen en Brejk, sen massa lunchångest.
Jag blev hungrig och kunde inte laga mat så var tvungen att äta knäckemacka och jaa, det läste ni ju om igår :P
Sen blev det mera godis .__. jävla massa godis ur peppburken!
Sen innan jag skulle åka hem skulle jag och mamma äta middag på pizzerian, och jag hade planerat exakt vad jag skulle ha för pizza redan innan jag åkte dit.
Jag hade haft menyn hemma i flera veckor och kollat flera gånger i den, hade faktiskt ägnat timmar åt att bestämma mig haha .__.
Okej varjefall, det var flera månader sen jag åt på pizzeria, så jag kunde ju inte välja om jag skulle ha kebabrulle eller pizza, gillar båda så det var rätt svårt att välja.
Så jag kom tillslut fram till att jag skulle ta en INBAKAD KEBABPIZZA. Det skulle ju bli nästan som en rulle plus en pizza, asbra ju! (Och detta hade jag bestämt veckor i förväg)
Inbakad kebabpizza skulle det bli, så jag kommer in på pizzerian, vågar inte ens kolla på tavlan så att jag skulle ångra mig, rusar fram och beställer min pizza, och väljer bort endel ingridienser.
När jag och mamma väl sitter där och väntar på våra pizzor får jag lite smått panik/ånges.
Är det mycket ost i? Extra mycket bröd?=extra mycket mjöl=fetaste pizzan man kunde ta.
Mamma sitter och lugnar och säger, kebab är nyttigt kött, vitlökssås är bättre än beasås, det är lika mycket bröd bara att man viker över halva när den är inbakad.
Jag börjar lugna mig och ser verkligen fram emot pizzan (är väldigt hungrig här faktiskt, hade ju "bara" ätit två knäckemackor och godis under dagen)
Okej.
Så kommer pizzan in, OCH VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER?
Jo, pizzan är inte alls inbakad!
Den är bara tjock! En tjock jävla botten med massa fet ost och tjocka jävla kanter! Jag tittar på pizzan och paniken börjar växa i mig, mamma ser att jag börjar få panik, jag börjar gnida mig i ögonen, håller på att börja böla.
Mamma säger lugnande, : Men vi beställer bara en ny, du behöver inte äta den.
Jag som fortfarande har aspanik blir typ jag vet inte, jag bara känner att jag älskar mamma! vilken mamma gör så? bara beställer en ny sådär till sin vuxna dotter som bölar för att pizzan är "fel"?
Vem skulle ha den "feliga" pizzan?
Men mamma sitter där och är coollugn och frågar vad jag vill ha för annan pizza och EXAKT vad det ska vara på den och hur den ska vara lagad, haha så går hon och beställer en ny och ber att få en låda till den gamla.
Nästa pizza jag får in ser mycket bättre ut, och den var extra god för att jag var så himla lycklig över hur underbar min mamma är! jag åt hela pizzan, eller ah inte kanterna men hela pizzan plus lite sallad gick ner! Och den var jävligt god!
Ingen ångest kom i närheten, jag bara tänkte helatiden: att fan vad jag ska kämpa, mamma och pappa kämpar somfan för mig så jag ska kämpa ännu mer för dom!
Efter pizzerian så åkte vi till affären, jag ville ha Kitkat till kvällen haha :P
Men dom har inte det på många affärer har jag märkt? Men mamma körde runt mig tills vi hittade<3
Asså dom är underbara mina föräldrar, dom ställer upp som fan på mig, älskar mig och har tålamod när jag får sånhär ångest, så varför ska jag inte ställa upp för dom?
Dom förtjänar en frisk och glad dotter! och det ska jag kämpa för nu!
Som fan!
Ibland går det inte att kompromissa med maten, och det förstod mamma igår, och det var en sån befrielse, nu fick jag verkligen veta att hon förstår hur viktigt det är för mig när jag ska äta att det blir "rätt"

Och idag, nu när jag har massa ångest, då tänker jag på det mamma gjorde för mig igår, och det var DET som fick mig att dricka en actimel till frukost trots ångesten.
Och jag har en kitkat kvar hemma som mamma köpte åt mig igår, den ska jag äta och vara glad ikväll!
Och peppburken är påfylld!
Saknar mamma och pappa massor redan, men nu har jag pizzaincidenten att tänka på och känna att jag verkligen betyder massor för dom, kanske pizzan var mitt uppvaknande? kanske pizzan får mig att äta hela veckan? istället för att svälta hela veckan? Kanske. Jag vet inte än..

Jag åt dessutom mer godis och chips igårkväll, så nu har jag ätit för en hel armé.
Men jag skiter i det just nu, för just nu känner jag bara att fan vilket stöd jag har, nu ska jag klara detta!

Förlåt för virrigt inlägg, hade endel att skriva men fick väll mest fram ingenting:P
Jag älskar min familj vill jag säga iaf!<3
Och jag älskar er!
Utan er eller min familj vet jag inte vad jag skulle göra.
Puss på er!<3