Jag borde inte sitta här
Egentligen borde jag sitta i köket och läsa massa böcker (jaa jag klarar inte att sitta i vardagsrummet för här finns det både dator och tv, och framförallt ERA BLOGGAR!<3)
Så det är i köket jag borde vara, med en kopp kaffe och frukost, men ändå hinner man knappt öppna ögonen innan man längtar hit.
Har ringt både mamma och pappa imorse och frågat om dom kunde komma hit idag, ingen kunde det :(
Synd, känns som att det behövs idag, har så mycket förvirrade tankar som åker omkring i mig.
Orkar inte ha pluggdag idag .__. vill hellre ha film och bloggdag, men jag måste plugga ju :P
Men om jag pluggar lite, så får jag vara här lite, och sen plugga lite osv.
Det blir bra :D
Och boken är "bara" 150 sidor, men det är massa svåra begrepp och diagram också. så det lär ju ta sitt lilla tag.
Jag har funderat mycket inatt, jag funderar väldigt ofta.
Att egentligen, vad har vi gjort mot oss själva? Vi har svältit, övertränat, kräkts, för vad?
Blev vi lyckligare? Inte jag iaf, och jag tror inte på alla Proana bloggar som säger att dom blir lyckligare av att bli smalare. Falsk lycka kallar jag det, visst att man blev peppad när siffrorna på vågen sjönk, och man gav sig en klapp på axeln när man varit duktig och inte ätit, men när man gick upp kanske 100 gram, hur mådde man då?
Och nu har jag mer än ett par 100 gram att gå upp, och jag ångrar så innerligt att ingen satte stopp för mig innan.
För det innebär för mig sån EXTREM ÅNGEST inför varje vägning, varenda gram upp på vågen ligger kvar i mitt huvud och ekar. Kan inte tänka klart.
Övervägde om jag skulle ställa mig på Wii vågen nyss, men jag gjorde inte det, det var inte värt, vill inte veta.
Mina kläder sitter fortfarande löst så tjock kan jag omöjligt ha gått och blivit bara som över ett par dagar?
Men det är ju det Ana vill få mig att tro, att JAG inte kan äta som andra för JAG blir fet då.
Jag ville ha hit mamma och pappa idag för att jag ville berätta hur jag funderade med skolan, vet inte om jag orkar längre ju, vill kämpa med en sak i taget, och det viktigaste för mig just nu är friskhet.
Jag vill bli den gamla spralliga (Något knubbiga) glada Sandra med inga bekymmer i världen.
Med bästa kompisarna man kunde tänka sig och bästa familjen, men det känns som att det är så långt borta nu...
Det är två månader och 11 dagar till jul, det är en kort tid.
Men åh, vad jag skulle vilja vara glad på jul, jul är den bästa tiden på hela året.
Varför förtjänar inte jag att få fira den och vara glad som alla andra?
Det är rätt svårt nu.
jag är glad att du ser dethär med att "hoppa av" skolan som något bra, eftersom att det innebär att du prioriterar frisheten. att du inte ser det som ett misslyckande, för det är det absolut inte. du måste bara må bra först och det är helt rädd. mår du bra klarar du av skolan bättre. och din egna hälsa är viktigast i världen.
och klart du ska vara glad på julafton, du kommer dit, det gäller bara att kämpa satan nu och jag vet att du har det i dig.
jag spricker av stolthet <3
jag tror att det kan vara vettigt att ta en paus ifrån skolan nu ett tag, jag "hoppade av" de sista månaderna i våras, och nu läser jag inte ens halvtid ^^ bara tre kurser läser jag, superskönt!
För två månader och 11 dagar sen mådde jag s-k-i-t. jag har nog aldrig mått så dåligt... hade panikångestattacker ca fem ggr/dag, fuskade, hoppade över, gick långa promenader, var LIVRÄDD att gå upp i vikt, vägrade äta om inte allt var helt "rätt". Och den här veckan har jag gått omkring och lett som en galning, jag kan uppskatta mat och visst är det jobbigt ibland, men det är inte ohanterbart, ångesten släpper mer och mer för varje dag, jag klarar att äta utöver och viktuppgången är inte längre så jobbig som den en gång var! Det blir bättre sötnos, våga fortsätta att äta, våga äta enligt matschema (& förbered dig på ångesten redan innan, den kommer och den stannar i ett par dagar, men sen går det över och det blir faktiskt bättre än det var innan!)
PUSS! Jag tänker på dig <3
du har verkligen rätt i det du skriver! fortsätt att tänka så bara! Fortsätt att tro på det! Och följ det varje gång du inte vill äta!
Jag förstår att du tycker att det är läskigt, det ÄR läskigt.. och det finns ingen genväg.
Klart jag bryr mig sötis!!! :)<3
Oki :) Jag är 21!
Fortsätt gå mot det friska. Just hang in there and keep going. Jag hejar på dig allt jag bara kan och orkar. Du är värd ett friskt liv!! U will get there :)
Äsch vad man väger är så jävla oväsentligt egentligen. Det är ju bara en siffra. Det viktigaste är ju för sjutton att man mår bra.. Både du och jag väger iaf för lite, det kan ju konstateras helt klart. Vi kan, vi ska och vi gör det! kramar