Ångest upp till öronen
Och den är så stark, vaknade upp, helt genomblöt.
Har drömt hela natten, om fett och mat.
Ångesten kryper runt under mitt skinn, man kan lixom se den åka omkring därinne, (tom. genom ett helt lager av fett på min kropp syns den)
Den gör så ont, sjukt ont, jag orkar inte mer.
Jag vill ge upp nu, skulle vara så skönt, jag har ju ändå klarat ett par dagar, mer än jag hoppats på.
Åland igår var bra, till och med han som var med berömde mig sen påväg hem, han sade att han förberett sig på att det skulle vara jobbigt för maten med mig, men jag åt och var normal igår.
Ni som tyckte min middag i Fredags var mesig, ni skulle sett mig igår.
Jag åt fan upp hela Buffén, fanns inget kvar åt någon annan typ.
Såhär såg dagen ut i matväg:
Frukost, yoghurt med musli
Lunch, tortillabröd med philadelfia, sallad, paprika, oliver och bresaola som jag gjort själv.
Mellis nr 1, två kex, 2 rutor marabou dajm och 1 kinder maxi.
Middag, Buffé, 1 kycklingspett, 10 lammkorvar!!!! :O (stora som prinskorvar) Lite kycklinggryta, 6 oliver och 3 mozzarellaost kuber. Efterrätt: colasås utan glass, några chokladdoppade russin, och typ 3 gräddtårtebakelser! :O jag skäms :(
Och efter det var jag inte nöjd.
Nej nej...
Då köpte jag nötter, åt lite av det
Sen två kex
Sen en kitkat
Sen popcorn hemma
Sen vanligt godis...
Asså FAN! så sjukligt mycket, för jävla mycket, jag skulle ju ta det lungt ju :(
JAG VILL INTE ÄTA MER! ALDRIG MER! MAGEN ÄR SJUKT STOR OCH FET NU!
hjälp mig vilken ångest jag har :(
Och jag vågar inte prata med mamma och pappa, dom är jättestolta över mig att jag har ätit utan tjafs nu i ett par dagar, men nu vill jag inte :(
Jag är rädd.
Och idag ska jag till min vän och äta middag har jag lovat, kan nån skjuta mig eller?
Mår inte bra, inte alls.
En bild från igår på en glad tjockis, observera att detta var innan all mat...
men gumman, var stolt över att du iallafall åt. även om det blev "passa på" så tycker jag inte det var så mycket :O det var ju ingen pasta/potatis eller ris? ta inte detta som ett misslyckande nu utan ge dig själv en klapp på axeln för att du åt. din kropp behöver all näring den kan få! lämna gårdagen bakom dig och ta nu dagen som den kommer till dig, ha inte ångest över detta (jagvet, lätt för mig att säga..) men försök att strunta i gårdagen om du tycker den var jobbig. idag är din dag, nya måltider & nya utmaningar (att äta alla 6 målen kanske är ju DIN utmaning?).
stå ut vännen, du fixar det. jag skickar massa kraft och kärlek till dig!
NEJMEN HALLÅÅÅÅÅÅÅÅ!
Sluta!! Stopp! PAUS!
Innan du säger hur "jävla mycket" du har ätit, tänk efter.
Var det verkligen "SÅÅ" mycket? Om du nu hade vräkt i dig "som en tjockis", hade inte din pappa kanske viskat att du skulle ta det lugnt? Gjorde han det? Nej. Precis.
Eller var det någon som sa något, hur mycket du tog? Nej.. preeecis. De sa att du var duktig. Det sa dom.
Ta åt dig, du VAR duktig.
Om du nu anser att det var mycket, och det kanske var mycket du åt JÄMFÖRT med vad du ätit som sjuk.. men för en normal människa på en supersmarrig buffé? Knappast.
Du ska veta att om du nu överåt(svårt att avgöra men det ser inte ut så) så är det helt okej! För det gör alla människor när det bjuds på något gott, för varför INTE passa på? Herrejösses, vet du. Jag ska berätta en sak, när jag var i Thailand i Februari, vi var där i två veckor. Jag åt knappt någonting, jag gjorde allt för att kompensera det godis ag ätit på flyget dit. Jag kompenserade bort hela resan. Men sista dagen, då var vi på en frukostbuffé i ett JÄTTESTORT hotell. Jag insåg efter mycket om och men, att jag borde passa på. Vet du vad jag åt?
*Två fiberrostbröd med SMÖR
*Två Croassanger med SYLT
*Två små omgångar äggröra
*En french toast med sirap
en liten skål kycklingwok
*TVÅ skålar jordgubbsyoghurt med en stor näve flingor(typ coco pops) i varje
*Två koppar te med socker och fet mjölk
*Ett litet fat Papaya och vattenmelon
Vem var aningens mätt tror du?
Vet du varför jag minns det?
För det var så fruktansvärt extremt, jag åt så himlahimla mycket. Fast vet du vad? Jag ångrar det inte ett dugg. För jag var utsvulten, jag ville ha. Och jag passade på.
ÅH, nej men skit i det! SO what, du får äta vad DU vill, för nu har du börjat leva ditt liv och då inkluderas massor med god mat! Det kommer vara så, så var det för mig med, att så fort jag tillät mig åt jag alldeles för mycket istället!!
Det lättar om du äter 6 mål om dagen, för då hinner du aldrig bygga upp något extremsug!
Jag tycker anyhow du gjorde helt rätt, och jag menar.. jag glömde nämna vad jag åt efter frukosten..
Jag hade ätit den där enorma frukosten, sen blev det glass, bananmilkshake, chokladmilkshake, Thaimat, bananpannkakor, durianchips(dont even ask, du vet frukten som stinker spyor.. men chipsen var goda!! hihi), sen blev det nog choklad också... PÅ SAMMA DAG.
Poängen jag vill till är att det inte spelar någon roll, jag är GLAD att jag inte förstörde hela resan, jag önskar att jag kanske kunde ha spridit ut det över hela resan, men är man ätstörd så är man.
Du gjorde rätt, gör ingenting dumt nu. Låt ångesten vara, den avtar, jag lovar! Jag har fått ganska bra ordning på min ångest just efter mat och så, det är för att jag har HÄRDAT ut i några månader, det tar tid. Men o så värt det..
Puss på dig Sandra, Du är fantastiskt SÖT.. och självklart SMAL, av det jag ser! Hihi! <3
Sandra, sandra, sandra.. För dig kanske det var mycket mat.. Men det är det ju absolut inte för en normal människa. Det är vi som är vana vid så där minismå portioner. Jag åt faktiskt inte bara en sallad igår. Jag åt en sjuhelsikes massa godis också, som vanligt. Det är inte normalt. Jag äter myucket mer godis än en normal människa. Men absolut ingen mat att tala om. När jag äter normalt med mat tror jag att jag ätit för en vecka, men så är det ju inte!!
Tänk inte på det nu. Tänk istället att shit vad duktig jag är. Nu är jag ett steg närmare att bli frisk. Och du SKA äta idag med. Det är gott med mat, inget man ska utesluta. För många, de allra fleta faktiskt så är ju mat något fantastiskt, det är livet! Kämpa på idag med. Du är grym!
Kramar
Jag håller helt med Tove, det är INTE onormalt mycket för att vara buffé - jag hade lätt ätit mer än så!
Du var så grymt duktig, Sandra, och du VET att ångesten är en del av att bli frisk. Du visste att i kampen innebar det att det skulle vara svårt, att det skulle göra ont, och att du skulle vilja ge upp. Det vill alla, alla får ångest och önskar att de kunde FLY, fly från alla sjukdomar!
Och gumman, tro inte att jag är ett underbar. Har du någon aning om ångesten jag hade igår? (efter glassen och chokladen, då).. Jag har ångest precis osm alla andra, jag gråter, skriker och vill ge upp. Det viktiga är bara att efter man gjort det, så STÅR MAN KVAR. Så FORTSÄTTER man kämpa. Man får ta ångesten när de kommer lida, och sedan fortsätta ändå. Det är kampen, gullunge, och du klarar den. Du har gjort det i tre dagar, klart du klarar det! Jag tror på dig så jäkla starkt.
Men sötis, vad UNDERBART att du ska äta middag med ditt ex! Det kommer ju bli urbra, ni känner ju varandra så grymt bra och han är ett sådant bra stöd - han kommer ta hand om dig bra. Det här är ett stort steg (jag är så jävla stolt!) och jag slår vad om att han kommer bjuda på precis det du är sugen på och göra det så bra för dig som möjligt!
Han har ju också respekt för att du får ångest, mår dåligt och kan vilja hoppa av.
Säg till honom att du är lite instabil, har lätt ångest nu (pga buffén) så att han inte behöver pusha alltför mycket, men att han ändå inte ska tolerera att du "mesar" och kompenserar för igår. Du vet själv att du inte borde göra det, att du borde fortsätta sådär. För det du åt på buffén, det var inte en galet stor mängd. Inte alls :)
Du är så fin på bilden, Sandra, tihi :]
Tro på mig, det här är bra för dig. Du är så stark som utmanar ångesten. Du gör helt rätt. (Stå ut genom det svåra.)
NEJ, Sandra, mesa inte nu! Ge inte upp, förfan!
Vi ALLA har gått igenom samma ångest som du känner nu, rädslan, förskräckelsen, hatet man känner mig sig själv. Det är en del av sjukdomen, den försöker mana dig tillbaka.
Som sagt är början alltid det svåraste, då är ångesten som högst. Ge mig inte det där bullshitet som säger att "ni kan, ni är starka, men inte jag, JAG är svag".. Vad fan, vad tror du VI tänkte när vi kände samma ångest?!
"Vi kan, men inte Sandra, hon är svag?".. Om ALLA gick runt och trodde att de var svaga hela tiden skulle ingen klara någonting! Du KAN om du bestämmer dig för det, det gäller bara att STÅ UT med ångesten, acceptera situationen och FORTSÄTTA. Säg, glömt är glömt och nu börjar jag om idag. Idag ska jag är NORMALT, och jag ska börja må bra. Jag ska erövra ångesten, den kommer bli lättare för varje gång och snart kommer jag inte känna den mer.
Snart kommer jag vara snygg, glad, och kunna njuta av godis UTAN att vara rädd för att bli tjock (för smala människor äter faktiskt godis också! :o) och den där söta pojken kanske kommer våga satsa på mig, precis som jag förtjänar.
Men se, Sandra, du måste FÖRTJÄNA det. Du måste kämpa för det! Det kommer inte komma till dig "bara sådär".
Snälla, avboka inte. Försök åtminstone. Gå dit, se maten, försök äta. Går det verkligen inte, så ta lite mindre. Men ät någonting. Snälla. Utmaningar är visserligen bra, och man ska aldrig göra för mycket, men stäng inte av HELT från friskheten.
Jo, brödet var läskigt till bratwursten, det var det. Men det fanns grovt korvbröd, så det tog jag :] Sedan fick jag en tugga av en av pojkens cheeseburgare (ååååh, så gott!), men jag orkade inte mer än så, var proppmätt från korven, och sedan chokladbollarna! (nomnom, delicaaato).
Tänk vad stolta dina föräldrar skulle vara om du tog dig förbi dethär, fortsatte kämpa trots smärtan och visade att du verkligen var värd all deras ansträning och kärlek.
Nej sanningen är att om du INTE tillåter dig, då kommer du överäta,överäta och överäta tillslut!
Det handlar om att äta frukost mellis lunch mellis middag kvällsmål!
Nejnej, jag är långt ifrån frisk, jag går i bahandling på Scä, jag går faktiskt dagvården för tillfället, var tredje vecka!
Du ska inte ut och srpinga, det vinner du ju faktiskt inget på : > Ta en lugn liten KORT höstpromenad istället, titta på alla fina löv, tänk, ta med lite musik, gå tänk på hur bra och fint livet håller på bli. Det ska jag göra idag.
Tänk hur underbart det är att kunna äta varje dag. Eller hur? Och jag kan garantera dig att du har säkert gått upp i vikt MEN, det är bara VÄTSKA. Så bli inte rädd, ge inte upp. Kroppen får en liten chock när man börjar äta normalt, men den går INTE upp i fett vikt, så anledningen till att du känner dig "tjock" är troligtvis en liten obalans i kroppen, inget farligare än så! :)
Okej? Så nu kör vi, mot friskheten och INGET fusk. Finns här 24/7, bara att fråga, tjata och gnälla på. Jag hjälper dig mer än gärna :) <3<3
Håll kvar i den attityden, tänk på vad du vill! Kämpar du nog, förtjänar du det för dig själv och då är det bara en tidsfråga till det är uppfyllet. Håll ögonen på målet, inte på ångesten!
Sedan kan jag säga att "passa-på"-känslan endast är dum för att den ger oss massa dåligt samvete, för våra KROPPAR så är den ju inte egentligen elak (eftersom vi skulle vara så mycket finare med lite mer fett på kroppen, det säger ju alla?), utan det är bara att ångesten blir större som den är elak. Därför ska vi vänja oss av med den.
MEN, att du åt (vad du kallar) mycket, det gör absolut ingenting. Tänk, det gör bara att du går upp snabbare = slipper dra ut på det = mindre ångest.
Oj, hur kommer det sig att du inte äter fläskkött? ^^ Jag tar faktiskt också soyakorv i kafeterian, men jag tror det är för att jag fått för mig att det är nyttigare (dumma ana).. Jag borde sluta med det, jag känner ju faktiskt ingen skillnad på smaken xD Fast igår åt jag ju en bamsing-Bratwurst, inget soya i den inte!
Har du MSN? Vill så gärna säga lite saker till dig "direkt" som jag tror kan hjälpa dig. Saker som hjälper mig :) Skriv din email i kommentatorsfältet om det är något du skulle vilja, sötnos.
Du är inte gnällig, du är RÄDD.
Och JO, 2 kilo på två dagar är inget annat än Vatten och mat i magen, DET min vän, har jag erfarenhet av. Det är OMÄNSKLIGT att gå upp så mycket i fett. (jag har vart med om detta många gånger, varit lika rädd som du)
ibörjan går man upp snabbt, men din kropp kommer stabilisera sig på sin vikt efter kanske månader då vätskeblansen kommer vara ganska ostabil LÄNGE. så är det för mig.
Varför vara rädd för dagvård? Det är det BÄSTA jag har gjort i bahandlingsväg, SKIBRA, och supermotiverande! Så, spåna vidare och prata med din behandlare! Får man fråga vem du har? :)
Jag tror på dig! Ge aldrig upp! <3
sv: fina underbara vännen. du får orka hur lite du vill, men du SKA fortsätta och kämpa. det har du lovat, oss och DIG SJÄLV. och du sviker inte dig själv en gång till, hör du det?
det är jobbigt. det vet du. du vet att det kommer finnas dagar som denhär när du bara vill ge upp, men du vet också att det är då du ska kämpa som fan. ännu hårdare än alla andra dagar. och jag vet att du har det i dig.
jag har också fruktansvärd ångest. har knappt sovit något inatt och ändå gick jag upp och åt frukost med min familj. och vet du vad min mormor sa "kan du inte äta något som faktiskt är gott idag?" jag svarade "jag åt ju hela igår." "ja, det var igår. idag är idag". så jag åt en skiva bröd också och sen? jo, choklad. och hur jävla jobbigt det än är så är det kvar i magen. och jag skojar inte när jag säger att ångesten är brutal. men so what. det visste jag redan att den skulle vara och ärligt talat hade den varit lika brutal om jag bara hade ätit typ yoghurt. för det är inte mängden utan ATT jag har ätit som ger mig ångest. och äta måste man.
så sandra. KÄMPA PÅ NU. DU KAN och innerst inne VILL DU.
<3
Du är så fin.
Äsch det var nog bara som du tror :) Du ser, är det inte underbart att kunna äta lite mer normalt iaf? När jag var frisk kunde jag proppa i mig en påse chips varje fredag och lördag + massa godis utan en tendens till ångest. Och visst åt man dan därpå.
fast du har fel när du tror att jag inte äter så mkt godis.. Du förstår kanske själv när jag säger att jag går ut kanske sju-åtta timmar om dagen och går. Om jag inte åt någonting borde jag ju gått ner ännu mer i vikt, men det gör jag inte. Varför? För att jag äter MASSOR av godis!! Jag köper ett halvt kilo lösgodis om dagen, och äter upp VARJE dag. Då överdriver jag inte heller. Tyvärr. Jag önskar verkligen att jag kunde sluta äta så mycket godis men det går liksom inte..
Du är jättefin tjejen, men skulle vara ännu finare med ett par extra kilo :) Ingen frisk människa är så smal som vi är!
kramar!!
Du är AMAZING sandra. Glöm inte det! Jag skickade ett mail ist för en kommentar, kolla den ;)
Sen kan jag ju tillägga att jag åt mer än vad du gjore (svårt att tro? det är sant^^) puss på dig sötnos, du fixar det här! <3
Älsk, du har ätit som de flesta normala människor gör en speciell helgdag. Det är starkt, det är så du visar ÄS att du inte ger upp. Fortsätt så, här nu, du har haft en normal helgdag, visa nu att du klarar att äta normalt på vardagarna med. Och du har en bit kvar till normalvikt, det är jag övertygad om.
kramar
sv: finis <3
bra, BRAAAAA BRARBRABRBAB B-R-A !!!:D aldrig ge upp!
haha ja! bra, tänk så :D snart fyllekäkar du också :D
detsamma bästa<3
Men du, det är ju precis sådär du ska äta! helst lite mer ;) men ja! du är jätteduktig, det var verkligen hur bra som helst. kram på dig!